Sedan senaste inlägget har det varit ett hyffsat växlande väder. Kalla dagar och nätter som varvats av blidväder med mycket dimma, vilket resulterat i hala vägbanor. Just ja, vi hade även kraftigt snöväder några veckor tillbaka, vilket resulterade i "slush" i mängder på vägen här hemma i sjuhärad. Den dagen var det rejält besvärligt att köra. Bilen fullkomligt slirade omkring utan någon större styrsel. Kändes nästan som att det inte fanns något i underlaget som hjälpte till att ge drivkraft framåt. Däcken tuggade tomt, så att säga. Det var med nöd och näppe jag kom upp för vår väldigt flacka backe vid huset. Väl inne i huset såg jag grannen ha samma besvär som jag tidigare. Grannen har betydligt större bil än min lilla peuoget. Grannen fastnade och höll på att glida ner i diket till höger om bilen (bakhjulet på högersidan hängde i luften!). Helt enkel kunde grannen inte komma upp för backen, eftersom backen är längre upp till grannen.
Grannen hoppade ur bilen och sprang iväg för att hämta skottkärra fylld med grus. Jag kastade mig ut också, för inte kunde jag se på hur grannen ensam kämpade med bilen. Vi skyllde nog på våra dubbfria däck där ett tag och faktiskt sa grannen att nästa gång blir det inte dubbfritt. Fast jag måste ju erkänna att det inte varit problem varken för grannen eller mig med att köra dubbfritt fram till den dagen.
Tillslut fick vi upp grannens bil med skottning och grusning, med nöd och näppe. Så skönt det kändes att gå hem till sig efter dagens goda gärning. Det snöade ju bedrövligt med tung blötsnö den dagen, inne i huset var kaminen tänd, så mysigt. =)
Så kom den andra hälften hem. Även han med dubbdäcken och den betydligt tyngre bilen hade "problem" med vår lilla backe... det hade med andra ord ingen betydelse i detta sammanhang. Det var bara jädrans besvärligt. =(
Andra dagar har det varit fruktansvärt halt. På väg hem, precis bredvid sjön där vägen sllingrar i ett redigt S, kommer bussen körande i alldeles för hög hastighet mot mig. Busschauffören håller inte bussen på sin sida utan kommer emot mig på min fil. Jag blev livrädd och tänkte att nu smäller det. Jag styrde ut så mycket jag kunde med höger hjulpar ute i diket så hela bilen lutade och klarade precis av att väja en frontning. Oooh vad arg jag var och livrädd. Svor åt busschauffören, det gjorde jag helt bestämt. GRRRR!
Därefter har vädret varit fanstastiskt måste jag säga, kalla nätter dock men underbara soliga dagar. Vägarna har varit torra och fina. Fåglarna har kvittrat så vackert på morgonen och även mitt på dagen, så våren är nog på gång, fast Kung bore släpper ju inte greppet än.
En kväll påväg från jobbet hann jag knappt lämna parkeringen på jobbet, då jag körde över ett litet gupp. Det började slå något gräsligt i karossen. Varenda liten rörelse dunkade på underredet och jag tänkte bara NEEEJ! Inte nu...., inte nu när det är mörkt och kallt. Varför blir det alltid besvär med bilarna då? Förbaskade "Murphy".
Det var bara att parkera vid ett ljus på en annan parkering i närheten av jobbet. Kliva ut ur bilen, lägga ut en filt och lägga sig på den med en ficklampa i handen. Jaha ja, fästet till avgasröret hade rostat sönder. Vilken tur att det inte regnade den kvällen tänkte jag, då jag låg där. Så vad skulle jag använda mig av för att fästa upp avgasröret med??? Jag hade ju inget med mig??? Det var alldeles för långt till närmsta mack också.
Min ID-brick för jobbkortet hängde runt halsen, bandet till den hade redan gått sönder för någon månad sedan. Jag hade inte hämtat ut någon ny utan fixade till den för att den fortsatt skulle fungera att bära. Nu fick den ryka tänkte jag och slet av mig bandet. Den fick fungera provisoriskt så jag kunde ta mig hem. Men skulle den klara värmen från avgaserna, hur varmt kunde det bli? Jag behövde säkra den med något mer, men vad?
Så kom jag på att jag har en överlevnadsburk i handväskan (efter en överlevnadskurs för flera år sedan...). Där i fanns en bit ståltråd, YES! Jag tvinnade ihop den och drog den runt avgasröret och fästet i karossen där gummibussningen sitter. Det har nu fungerat i ett par dagar och får sitta fram till nästa vecka då bilen åker in på verksta´n.
Det är inte helt dumt med en rejäl handväska. Den kan innehålla en del användbara saker som gör att det är lite enklare att klara sig hem. Jag har fyllt på överlevnadsburken med en ny bit ståltråd. Man vet ju inte när den kan vara nödvändig =)
