Ukraina tour 2012, Reseberättelse (Bilder)

Sommaren 2012 beslutade vi att ta en tur till Ukraina. Denna resa börja med att vi åkte ner genom Polen där vi under en vecka valde att turista. Vi åkte via Swinoujscie-Gdansk-Warszawa-Kraków-Solina För att sedan ta oss till Ukraina.

Detta är första kvällen. Efter att ha kört av båten i Swinoujscie så körde vi lugnt efter kusten mot Gdansk. Vad har stannat på en av många vindsurfing paradis.

Polens största borg.

Vad har stannat på en camping utanför Warszawa för att kunna turista där en dag innan vi kör vidare.

Inne i gamla delarna av Warszawa.

Kraftstationen i Solina. Ett populärt turistmål.

 

Nu har vi precis kommit över gränsen in i Ukraina. Det är lunchtid och det har tagit 3,5h att passera gränspassagen Polen-Ukraina. Då har inte alla bilar kommit igenom... Tydligen ska dessa vara lite besvärliga och det är nog tur att man har lite hjälp. Annars så hade vi nog varit kvar fortfarande ;-) Passar på att tanka då det är billigare i Ukraina. Samt lite glass är aldrig fel. Det märks att de inte är så vanligt med kortbetalning. De tittar på kortet som de aldrig sett ett kort tidigare. Korttransaktionen tog ca 12-15 min att genomföra. Kändes inte helt bra... Nästa gång blir det att betala kontant.

Vägarna i Ukraina håller inte samma standard som man är van vi här hemma. Som det ser ut på bilden är det på många ställen, en fil utanför asfalten som bilvit av att folk har valt att köra utanför asfalten då den är dålig. Jag undrar hur hälsosamma dessa vägarna är för moderna bilar. En sak är säkert det är ingen idé att klaga på de Svenska vägarna...

Under resan så passerar vi några lokala butiker. Här är en av dem. Sortimentet består av Godis, sprit, glas och diverse matvaror samt diverse nyttigheter.

Kassabiträdet som säkert var ägaren i denna butik räknar ihop varorna på kulramen och detta snabbare än vad man hinner lägga upp varorna. Sedan knappar han in beloppen på miniräknaren för att visa hur mycket det kostar. Enkelhet och funktion före teknik!

Min sambo måste prata med baren trots att de inte förstår varandra. Men godis var välkommet.

Vi möter mycket äldre fordon även många som går med häst och vagn. Jag tvivlar på att lastbilen är godkänd hos bilprovningen... Åter igen, funktion före teknik och lyx.

På väg upp mot högre höjder är skogsvägarna dåliga och branta med mycket grenar som hänger ner. Det skär i skälen när man hör hur grenarna rispar i lacken. När man har kommit så här långt är det bara att fortsätta och gilla läget. Har trots allt bilen för att den ska användas.

Lite små kvistar sitter kvar vid takräcket. Det syns på däcken att vägen var lite lerig.

Upp och ut från skogen. Landskapen är vackert och det var värt vart enda repa på bilen för att ta sig hit.

Vi fortsätter vidare efter bergsryggen från topp till topp. En riktig upplevelse.

Vädret är kanon och termometern pendlar runt 28°C

Helen i jakten på den perfekta bilden.

Även kvinnliga bilförare är med oss under turen även om de är i minoritet.

Ko-stigarna på landsbygden är ofta små och anpassade för häst och vagn eller traktor.

 

 

Lyx hotel NO.1 

Vi kom till ett övergivet hotel som ser att vara ett gammalt lyxhotell.

Lite rast och vila innan vi fortsätter mot vår lägerplats.

Det är kväll och Helen bakar kladdkaka på stormköket. Vilket uppskatas väldigt mycket.

Nu är vi på väg upp mot ännu högre höjder. Resan är långt ifrån enkel men det går. Medelhastigheten är väldigt låg. 18 km/h har GPS´n räknat ut och detta är sen gränsen så vår transport sträcka på den fina asfaltsvägen är inräknad.

Tar man det bara lugnt och försiktigt så går det bra.

Lite här och var blir det en glugg mellan träden och då ser man att vi är väldigt högt upp.

Vi fortsätter upp på branta grus / stenvägar.

Någon form av gammal övergiven militärbas.

Vägen fortsätter mot toppen.

Nästan framme nu, Utsikten blir bara bättre och bättre.

Nu har vi nått toppen. Uppställning av bilarna och fotografering.

Här kan man se militärbasen som vi tidigare passerat. Redan där tyckte vi att vi var högt uppe.

På väg från toppen och vidare. Inga räcken och väldigt brant!

Vägen ner är lång.

 Det var allt annat än enkelt att ta sig ner. Resan ner tog lång tid. När vi väl var nere så var det läge att bege sig mot gränsen. Det blev många mils körande efter deras dåliga vägar. Klockan började bli mycket så det var bara att köra på så vi skulle hinna till gränsen innan kvällen. För passagen tar tid, mycket riktigt nästan 2 timmar tog det.

På en rastplats i Tyskland. Vi sträcker på benen innan vi fortsätter hemåt. Dessa dagarna har varigt fantastiska och ett minne för livet. Jag rekommenderar andra att åka på denna typ av resa!Besök gärna Swedish Expedition Society´s hemsida: www.swes.se 

comments powered by Disqus