Stora faror lurar utanför asfaltkanten

Vägarna är Sveriges största arbetsplats, sett både till yta och till hur många som på arbetstid vistas där. Mer än var femte som dör på jobbet, gör det i vägtrafiken. På våra vägar dör det en person varje arbetsdag, medan ytterligare tio blir invalidiserade. Ca 300 omkomna och 3000 svårt skadade, sammanlagt ca 3300 pers. Varje år. Antalet döda och svårt skadade i olyckor i järnvägssystemet är 45 pers/år. (Siffrorna är exkl suicid). Antalet dödade och svårt skadade är alltså över 7000 % högre på vägar än på järnvägar.

Hur ser då de olyckor ut, där de svåraste personskadorna uppstår? Den olyckstyp som ger flest dödsolyckor är singelolyckan. En genomlysning av samtliga dödliga singelolyckor under 4 år visade att:

        • Mer än hälften av dödsolyckorna har skett i ytterkurva, drygt en tredjedel på raksträcka och ett fåtal i innerkurva.

        • Nästan lika många avkörningar har skett till vänster som till höger

        • I 70 procent av olyckorna har något fast föremål körts på, varav träd förekom i drygt hälften. För övrigt var det stolpar, berg eller stenar som körts på.

        • I en klar majoritet av de olyckor där fasta föremål körts på har/hade bälte inte kunnat rädda de åkande. Inträngning av kupén var allt för stor p g a träd, berg, etc

        • I samtliga olyckor där personbil träffat neddoppad räckesände har fordonet voltat över räckesänden. I och med att bilen kommit i voltning är risken stor att taket utsätts för krockvåld och trycks in, eller att den landar på taket i ett vattendrag. Över 5 % av alla dödliga vältolyckor har uppstått genom påkörning av neddoppad räckesände.


En anledning till att ytterkurvor är så sjukt överrepresenterade, är att många av ytterkurvorna är trafikfarligt feldoserade. Trots att innerkurvor (högerkurva utom på flerfältsväg) är extremt sällsynt olycksdrabbade, har alltså nästan hälften av olyckorna medfört avåkning till vänster i färdriktningen. Detta är en stark indikation på att olyckorna berott på instabilitet snarare än hög fart, eftersom det är fysikaliskt omöjligt att köra av till vänster om man i en vänster-/ytterkurva bara kör för fort men inte drabbats av någon form av instabilitet.

Nu kan man ju tro att de nämnda vägsäkerhetsriskerna åtgärdas när vägar underhålls. Tyvärr är det långt ifrån en självklarhet. Ett tydligt exempel är länsväg 214 i Sörmland. I juli bilade jag med familjen på väg 214. Vägen är ett praktexempel på antik vägutformning, då i princip hela vägsträckan är ett arvegods som härstammar från odaterad tidpunkt ”långt före 1940-tal”. Vägen har aldrig har blivit utbyggd enligt vägnorm utan enbart blivit förbättrad på fri hand i samband med underhåll. En lång sträcka hade i alla fall fått ny asfaltbeläggning under sommaren. Vägen var därmed bekväm att åka på. Men i flera ytterkurvor behövdes ordentligt rattmoment för att gira tillräckligt i kompensation för det feldoserade tvärfallet. Förutom olycksrisk pga trafikfarlig feldosering är väg 214 fullkomligt nedlusad med dödsfällor i form av vägkantsnära grova träd, stenblock, bergskärningar och bilklyvande vägräckesändar. Vägens livsfarliga sidoområde har också sedan länge skördat offer. Nedan visas en handfull exempel på dödsfällor som rimligtvis borde åtgärdats i samband med sommarens asfaltering på väg 214.

Bilklyvande träd nära vägen
Ett till bilklyvarträd
Ännu ett bilklyvarträd 
Sten/berg inom säkerhetszonen
Motorsågar är för dyra i Sörmland?
Hum hum hum...
Tur att avåkningen inte skett lite längre fram och med något högre fart (sten/berg)
Berg och åter berg
Berg till vänster, bilklyvande räckesände till höger
Bilklyvande räckesände för mötande trafik
En rad med bilklyvare

Min övertygelse är att om anslagen till trafiksäkerhet används för att säkerställa rätt doserat tvärfall samt avåkningssäkert sidoområde i samband med ordinarie asfaltunderhåll istället för att användas till ex vis ögontjänar-fartkameror, då skulle vi få grymt mycket mer trafiksäker framkomlighet för skattemedlen.

Till dess vägarnas säkerhetszon rensats, under mer eller mindre kostnadseffektiva former, känns det extremt högprioriterat att välja bästa möjliga däck. Mitt val är Nokian Black (På Saaben), Nokian Hakka Z (På Forden) samt på vintern Nokian Hakkapeliitta dubbdäck (båda bilarna).

PS

I Trafikverkets förslag till plan för transportsystemet föreslås att 89 Miljarder ska läggas på drift och underhåll av järnväg, medan 155 Mdr läggs på väg. Närmare 1 Miljard satsas på fartkameror. Med tanke på de >7000 % fler svårt skadade på vägarna och de fatala följderna av påkörning av fasta hinder (kan vara dödligt redan i 50 km/tim) finns nog anledning att fundera en gång till på detta förslag att fördela medlen, eller hur?

comments powered by Disqus