Efter att sommaren slagit över till höst så har både väglag och aktiviteter förändrats något.
Jag har nu hunnit köra in mig allt mer på mina Rotiiva AT och jag börjar uppskatta dem mer och mer. Jag tror att det är därför att det lite är som att däcken inte gör något väsen av sig, de bara är där, fungerar precis som ett vanligt däck. Men när de väl behövs till något besvärligt, till exempel terräng eller svårt underlag, då finns de där som en extra finess.
Nu har jag också haft möjlighet att köra ordentligt på vått underlag. Någon vattenplaning har jag inte lyckas provocera fram (och jag har inte direkt försökt heller) men under en av busregnskvällarna slog en annan sak mig. Sittandes mest i en Passat så slickar man ju asfalten ganska nära. Högre upp på en pickup blir det ibland lite gungigt.
Det märks förstås och såklart bidrar däcken med en del. Vid byte från sommardäck till vinterdäck på en bil brukar jag märka det direkt, särskilt om det är odubbade vinterdäck. De är mjuka och bilen får en helt annan vägkänsla och grepp i kurvor och svängar.
Rotiiva har ju inte samma stabilitet som ett renodlat SUV-däck, eftersom mönstret är grovt. På sätt och vis liknar det mer ett odubbat vinterdäck. Således blir det lite mer gungigt. Men det är inte bara negativt, det gör faktiskt att man tänker lite mer på körningen när man som jag, rullar runt på ett semiterrängdäck som Rotiiva AT. Man tar det helt enkelt lite försiktigare.
Däcken upplever jag mycket stabila även på vått men just den där detaljen med vägstabiliteten, den ska man inte vänta sig att den är densamma som på ett par Hakka Z SUV eller för den delen ett par nya Hakka Black SUV som snart är på väg ut på marknaden.
Att jämföra däck är svårt, när man inte har två identiska testbilar till förfogande men ovanstående kan jag i alla fall konstatera.
För övrigt kan jag berätta att vårens halv(miss)lyckade båtupptagningar fortsatt även på hösten. Men nu något mer lyckade. Stranden är preparerad bättre, med 0-8 grus längre ned som gör att Rotiivorna greppar bra på framhjulen, även fast bakhjulen står i sanden.
Några båtar har åkt både upp och ned den senaste tiden och det blev rent av en panikupptagning förra helgen eftersom en av mina båtar sjunkit under natten mot lördag.
Så här såg det ut när jag kom ned till bryggan.
Med god assistans från grannar lyckades vi vända båten, få in den till land och länspumpa den.
Därefter, fort som attan, ned med båttrailern i vattnet, dra upp med pickisen (vilket förstås var ett lätt jobb för Rotiiva med max 500 kg dragvikt) och därefter fixa motorn. Tro det eller ej men min Yamaha 50 hk startar nu och går fint.
Men ett tag, då det rann vatten ut både från tändstiftshålen och förgasarna, då trodde jag nästan att det var kört.
