Luftföroreningar ger bland annat upphov till lungsjukdomar och hjärt-/kärlsjukdomar. Vägtrafiken är jämte bl a energisektorn, industrin och sjöfarten en stor utsläppskälla till luftföroreningar så som partiklar, kväveoxider, svaveloxider, koloxider och kolväten.
Trafikens utsläpp var på topp i slutet av 1980-talet. Förutom koldioxid har de flesta typerna av utsläpp minskat sedan 1990 med 60 % och faktiskt ända upp till 99 %, trots att trafiken har ökat kraftigt under de senaste 20 åren. De främsta orsakerna till minskade utsläpp är renare drivmedel (t ex svavel), bättre motorer och avgasrening.
Koldioxidutsläpp är annorlunda, då gasen bildas vid all förbränning av kol såsom från bensin och diesel. Därför kan den minskas genom snålare fordon. Vid transport av stora godsmängder kan koldioxidutsläppen minskas genom att ersätta flera små lastbilar med färre och större s k högkapacitetslastbilar samt genom bättre planerade transporter med högre fyllnadsgrad.
För att minimera utsläppen är det viktigt att göra det möjligt att fordonen kan rulla fram med jämn hastighet, utan upprepade inbromsningar och efterföljande energislukande/utsläppsalstrande accelerationer. Detta kan innebära åtgärder som att riva bort sikthinder och dåligt planerade/onödiga fartgupp, bygga smartare korsningslösningar, räta ut tvära kurvor och ersätta långa branta backar med t ex tunnlar samt förbättrad vintervägdrift.
Trafiken skapar partiklar dels genom avgasutsläpp och dels genom slitage från bromsar, däck och vägbana. Avgaspartiklarna är typiskt mindre än 2.5 mikrometer i diameter; partiklar i denna storlek kallas PM2.5. Slitagepartiklarna är grövre. De går upp emot 10 mikrometer och kallas PM10. Dubbdäck orsakar högt slitage på svaga asfaltbeläggningar, men även trafikens nedmalning av halkbekämpningssand av svaga bergarter bidrar till partiklar i storlek PM10.Trafikverket skriver att "Både slitagepartiklar och avgaspartiklar ger upphov till ökad dödlighet, även om det är troligt att kopplingen är starkare för avgaspartiklar". Fokus hör alltså hemma på avgasutsläppen snarare än på dubbdäcken, vars slitage även är av godo då de ruggar upp farligt blanka ytor. Dubbdäckens trafiksäkerhetshöjande retexturerande effekt är helt väsentlig för isvägbana som poleras slät av odubbade däck, men också nyttig på ytor med blödande eller slätpolerad asfalt som kan ge livsfarligt låg våtfriktion. Riklig sandning av isiga vägbanor är särskilt viktigt för trafikanter som saknar dubbar/broddar. Nedmalning av sanden bidrar som sagt till luftens partiklar. Därmed är det på flera sätt en fördummande förenkling att påstå att förbud mot dubbdäck skulle lösa problemet med dålig luft. På Kungsgatan i Uppsala, där det har varit förbjudet att köra med dubbdäck sedan år 2010, har inte PM10-halterna minskat i någon större utsträckning. Tvärtom ökade de igen under vinterperioden 2012/2013.
Vad Trafikverket INTE talar högt om, är att kraven på, och kontrollen av, asfaltbeläggningars slitageresistens är framtagna för att motverka spårslitage och inte partikelbildning. Kraven har därför lett till att högtrafikerade beläggningar tillverkas med slitstark specialsten vid storlek grövre än 11 mm, vilket bromsar spårslitaget, men att beläggningarnas mindre stenfraktioner 8-11 mm, 4-8 mm och 0-4 mm oftast består av mjuk sten från orten. Dessa mindre korn fyller ut hålrummen mellan de grövre stenarnas skelett. Genom att de är mjuka, fragmenteras de lätt av vanliga dubbar. Detta leder till onödigt högt utsläpp av partiklar till luften. Om istället allt stenmaterial till beläggningarna bestod av slitagetålig sten, dvs även vid stenstorlekarna mindre än 11 mm, då skulle alltså partikelbildningen från "dubbdäcksslitage" vara betydligt lägre än idag. Ansvaret för att asfalten tillverkas av slitstarkt material ligger förstås på väghållarna, dvs Trafikverket och våra kommuner.
När det gäller åtgärder för frisk luft står på Trafikverkets hemsida: "Att öka utbytestakten för äldre fordon med sämre emissionsegenskaper är den åtgärd som skulle ge störst nytta ur luftkvalitetssynpunkt." En affärsmässig förutsättning för att öka utbytestakten för dels vägfordon och dels arbetsmaskiner, är att förnyelsen ger bättre ekonomi än idag. En faktor som har stor betydelse för ägarekonomin är beskattningen av nya bilar, lastbilar, bussar och entreprenadmaskiner. Denna beskattning är en politisk fråga.
Sammanfattningsvis bär våra politiker mycket stort ansvar för att vårt lands tätorter har frisk luft. Detta ansvar bärs illa av den som agerar "antidubbdäckstaliban", men bättre av den som verkar för att stimulera till snabbare förnyelse av landets fordonsflotta och entreprenadmaskinpark. Ett stort ansvar för att minska det så kallade "dubbdäcksslitaget" ligger på Trafikverket och kommunerna, genom att styra upp så att deras asfalt framöver tillverkas av slitstark sten även i storlekarna under 11 mm och inte som idag av lokal sten som på många orter är undermålig avseende nötningsmotstånd.
Läs mer på Trafikverkets hemsida och kör med insidan,
Johan
