Under alla de år som jag nu testkört däck för Nokian så har jag haft min Mitshubishi L200 pick-up. Den börjar nu bli en trotjänare som har avverkat ett par omgångar däck. Bilen börjar bli till åren, åtta sådana närmare bestämt, även om det inte är lastgammalt. Rotiiva AT rullar på fint, samtidigt som vinterdäcken, Hakka R SUV börjar bli till lite slitna då de hängt med från starten 2012.
L200:an blir nog kvar i min ägo ett tag till, det är en bra bruksbil. Däremot så brukar jag byta min andra bil ganska tätt. Nu är det dags igen, snart har min Outlander PHEV plug-inhybrid rullat i tre år på sina Hakka Blue SUV. Innan dess körde jag, fantasilöst nog, också en Outlander PHEV i drygt ett år. Man kan därför säga att jag bidragit väl till Outlanderns framgång.
Men nu är det alltså tid för något nytt och kanske inte något asiatiskt heller. Hur väljer man då något om man snöat in sig på eldrift och samtidigt i alla år kört fyrhjulsdrift? Det är faktiskt inte det lättaste idag.
För mig finns en del kriterier som ska vara uppfyllda. Det första är att bilen ska gå att använda till något mer än att transportera sig själv med. Alltså en laståsna. Småbilar går bort med andra ord.
Redan där tar det stopp. Det finns få fyrhjulsdrivna plug-inhybrider av större modell. Outlander är en. Volvo har några men de blir astronomiskt dyra.
Till saken hör att många populära elbilar idag har en lång leveranstid. Den populäraste, Passat GTE, har en leveranstid på ett år från beställning. Dessutom saknar den fyrhjulsdrift. Men med resterande elbilsflotta kvar att välja på så finns det inte så mycket roligt. En del elbilar ska tydligen se ut som ett rymdskepp, bara för att man tankar en annan energityp. BMW i3 är ett exempel.
För att göra historien lite kortare än för lång så kan man säga att jag fick backa på ett av kraven: fyrhjulsdriften till förmån för en större bil som går på el.
Passat GTE har mycket av det jag önskar även om det är en slätstruken bil med ganska osköna säten. Låter inte så roligt kanske men det är överlag annars en bra bil som kommer stå sig minst ett år, då jag förhoppningsvis har hittat något nytt att prova.
Nu var det bara det där problemet med leveranstiden. Några turfyllda samtal till ett par VW-handlare i stan gav facit att det faktiskt fanns några bilar hemma på lager. Och dessutom med rätt konfiguration som jag vill ha. Minus panoramaglastaket då.
Det finns nog få som gillar snabba affärer mer än bilhandlare så jag kunde idag glädja en genom att inom 24 timmar efter att jag bestämt mig för att byta bil, komma till skott och slå till på affären.
Inom en månad så står jag med en ny Passat GTE på gården. Om jag kommer upp för den branta backen på tomten med tvåhjulsdrift förstås. Det blir till att välja rätt däck...
