Förra våren slog jag slag i saken. Man kan kalla det en tidig fyrtioårskris, men en rolig sådan. Jag gick och köpte mig en Audi Cabriolet. Tyvärr visade det sig att bli den sämsta sommaren i mannaminne. Trots detta fick jag några fina dagar där jag kunde sträcka ut bilen längs kurviga kustvägar och höra V6an mullra lite snyggt i bakgrunden. Jag utrustade den även med riktigt fina nittontumsfälgar och den är riktigt snygg när jag glider fram.
Som titeln säger så vet jag nu precis hur båtägarna känner sig. Hela vintern har jag väntat och längtat. Spolat minnena av kustvägarna fram och tillbaka som en gammal utsliten VHS kassett. Jag hör köpt in reservdelar och planerat var jag ska köra i sommar med bilen. Och snart, väldigt snart är det dags att åka till garaget, ta bort täckfilten från bilen, vrida på startnyckeln och med ett leende på läpparna sänka ner taket och köra hem. Tro mig, i tankarna har jag redan gjort denna resa åtminstone tio gånger. Jag längtar efter att känna vindbruset i håret och höra däckens friktion mot asfalten.
Nu skulle det naturligtvis vara lite extra fantastiskt att göra detta på Nokian sommardäck. Jag har faktiskt haft en omgång sommardäck från Nokian förut. Det var tre år sedan och jag köpte Nokian Hakka Z till min BMW som jag hade då. Den var utrustad med rejält breda artontummare och i tre år hade jag kört på sommardäck från Continental. Med de nya däcken kom både förtjusning men också en liten besvikelse. På den bilen jag hade hade Continentaldäcken varit ganska stötiga, man kände vägens alla former och det gav BMWn en ganska sportig karaktär, trots att den inte hade sportchassi. Med de nya Hakkadäcken levererades en ny upplevelse. Trots låg profil kändes de lite gungiga och mjuka. De kändes inte så sportiga.
Om nu mjukhet och följsam gång ska ses som en dålig sak (många skulle nog säga att det är en bra egenskap) så måste jag säga att de däcken vann rejält i en annan detalj. De gav mig en ny bil. Med Continentaldäcken på kunde man knappt prata när man körde på motorväg. Däcken gav ett kraftfullt bakgrundsbrus som var ganska störande. Med Hakkadäcken var detta helt borta. De var inte bara mjuka och följsamma, de var även väldigt tysta (trots låg profil och 245 breda däck). Jag minns det som igår, den förvåning jag fick när jag körde ut från Vianorverkstaden och upplevde detta.
Jag hoppas att jag ska kunna få chansen att uppleva detta igen. Den här gången med ett par riktiga prestandadäck från Nokian. Ett par Nokian Black tror jag skulle kunna vara en riktigt trevlig bekantskap på mina turer längs kurviga sommarvägar. Det skulle vara något att skriva om.
