I dagarna går man titt som tätt och funderar på när det egentligen är dags att lägga på vinterhjulen. Jag är själv sällan en sådan person som alla andra i detta fall, det vill säga att jag väntar till sist. Jag brukar vara ute i god tid, främst eftersom jag nästan alltid gör jobbet själv på gården.
Det är inte själva bytet som är det jobbiga tycker jag, det jobbiga är att boka en tid på något ställe, få med hjulen i bilen (om man inte har däckshotell) och så vidare.
Detsamma gäller på våren. Man får ett ryck och fixar det spontant på en kväll när man tycker att väglaget medger ett skifte. Inget beroende av någon tredje part.
Nu är det inte alla som kan göra så utan en del måste planera in skiftet med en verkstad och dessutom när alla andra vill panikskifta sina däck för att första halkan kommit.

Denna årstid kan vad som helst hända på några dagar bortom meteorologernas prognoser. Låt mig på något sätt sluta cirkeln med ett av de allra första inlägg som jag gjorde som Hakkapeliita testförare. Det var nästan nittio (ganska långa) inlägg sedan och handlade om 1 november 2006. Minns ni i Stockholm detta datum? Om inte, läs mitt inlägg här.

Samtidigt så ser jag i detta väglag inte att jag vill köra runt på "fel" däck. Stockholmsvädret har den senaste tiden bestått av regn, rusk och mellan 5-10 grader.
Våta, relativt varma vägbanor, är bevisligen inte Hakkapeliita R:s bästa sidor. Det gäller inga odubbade vinterdäck för övrigt, mjukheten i gummit gör att de passar bättre på kall snö.
Då funkar greppet minst lika bra på mina Hakka Blue. Men så fort snön, kylan och frosten kommer på allvar, då måste man skifta. Frågan är bara hur länge man ska vänta?