Nu har det gått mer än en månad sedan jag fick mina nya Hakka Blue. Milen har rullat och de första intrycken har satt sig.
Det har varit ganska alldaglig körning men några gånger har jag pressat på lite för att se var gränsen går. Jag har ett par klassiska kurvor och korsningar där man med god säkerhet kan komma med relativt hög fart och känna hur bil och däck mår. Här har greppet och väghållningen suttit fint och jag har inte kunna avgöra någon skillnad mot de tidigare premiumdäcken som jag kört på.

Våtegenskaperna då? Tja, sanningen att säga så har det inte varit mycket regn att tala om. Tror det mesta hamnat på västsidan av Sverige i vanlig ordning...
Eller ska jag vara ärlig så har det regnat en del i stockholmstrakten under våren men jag har inte lyckats pricka in så många tillfällen då jag varit ute med bilen då det varit blött. I alla fall inga skyfall, mer av karaktären att vägbanan varit fuktig. Så här kan jag inte riktigt avgöra prestandan ännu.

Så kommer vi då till ljudnivån. Det var något som jag inte prioriterade allra högst i min rangordning. Här kan jag nog säga att däcken går bekvämt och förhållandevis tyst men jag upplever de inte som extremt tysta. Ljudnivån påverkas ju av så många faktorer, såsom dimension, profil och så vidare, så här kan dessa saker säkert "äta upp" ett i grunden tyst däck.
Jag upplevde inget markant skifte i ljudnivån när jag bytte från mina tidigare däck och det är ju tillfället man kan avgöra skillnaden i ljudnivå.

Men, det här var ju bara dryga hundra mil. Många mil till på Hakka Blue ska det hinna bli innan vintern är här igen. Fler intryck skall komma.