Utsikten över takåsarna i Stockholms city i morse skvallrade om några snöflingor.

I analogi med det kom också rapporterna om olyckor i länet. Man skulle kunna raljera hur länge som helst om detta vs dåliga förberedelser av bilisterna men låt oss lämna det just nu, det kommer säkert bli tillfällen att återkomma till den gamla käpphästen.

Efter att lämnat barn på dagis där vinteraktiviteterna i form av pulkaåkning på innergården börjat så lämnade jag och bilen stan för att köra ut mot skärgården.
Fortfarande har inga Hakka kommit på bilen och nu är det hög tid, man vill ju inte vara en av de där andra "dumskallarna", även om jag förvisso redan kör runt på ett par nästan nya M+S-däck med relativt bra grepp och fyrhjulsdrift.

På min väg ut kunde jag också notera att med halkan och kylan kom ett annat inte så kärt återseende: kalciumkloriden. Vägsaltet vanligen benämnt. Dags börja sprida ut enorma mängder spolarvätska i vår närmiljö med andra ord. Vägsaltet kommer jag säkerligen skriva några ord om här snart framöver, bara för att få förmedla min åsikt. Men vi stannar här tills vidare, nu skall jag ut på gården och bygga vidare på ett litet gästhus.