Om- och utbyggnad av köket här hemma, liksom en del resor, har gjort att jag inte tagit mig tid att skriva på ett tag. Det tänkte jag kompensera med ett lite längre inlägg.

Bland sjukvårdspersonal är det välkänt att gravida barnmagar kan ha en provocerande effekt på vissa psyksjuka och drogpåverkade. En liknande effekt tycks cyklister och husvagnar ha på vissa förare. En av sommarens körningar med husvagn gick på Rv 56 Västerås - Norrköping ToR. Långa avsnitt av 56:an är smala, krokiga och backiga. Det har "lösts" med miltals av heldragen mittlinje. Tydligen är husvagn så provocerande för vissa förare, att de inte bryr sig om heldragen spärrlinje. Vilket vid flera tillfällen höll på att orsaka frontalkrockar. Det värsta tillbudet orsakade en idiot i en SUV-jeep när han inte bara körde om mitt ekipage utan fortsatte förbi även den bil framför som bromsat ned även mitt annars rätt höga husvagnstempo. Jag drog vagnen med vår stora 7-sitsiga Ford Galaxy familjebil. Just när stollen på fel sida om spärrlinjen körde om bilen framför mig, dök nämligen en mötande bil upp på krönet. Fy 17 så nära! Hans körkort skulle ha förvandlas till konfetti på platsen, om bara en trafikpolis sett det hela.

Under körningen tog jag såklart alla möjligheter att underlätta omkörning av vårt breda husvagnsekipage. Så himla skönt när vi kom till flerfältiga avsnitt! Men vad nu? På flera ställen (gäller inte bara 56:an) så lurade jag mig att gå ut på vad som inte alls var tillkommande långsamfil, utan accelerationsramper som upphör utan förvarning via vare sig skylt eller körfältspil. Resultatet blev hård nödbromsning eller tvärt filbyte tillbaka, överraskande för den bakomvarande som börjat gasa på för att köra förbi mig.

Antagligen kan en jurist hitta nån paragraf som säger att jag gjorde fel si, eller fel så. Men faktum kvarstår oavsett. Vägens utformning och brist på utmärkning lurade mig flera gånger "upp på läktaren". Med målade pilar som visar att körfältet upphör lika snabbt som det tillkom, så skulle jag aldrig ha försatt mig i risksituation genom att gå ut på på ramperna. Vid ett tillfälle när detta skedde var asfalten rejält blöt. Efter den hårda bromsningen skänkte jag fler än en tacksam tanke till ingenjörerna som utvecklat Nokian Hakka Z som Forden rullar på. Våtfriktionen och stabiliteten är ju helt enormt bra!

När jag inte har med hela familjen så är förstahandsvalet inte Forden, utan Saab 9-5:an som rullar på nya Hakka Black. Detta däck fortsätter att imponera. Så mycket följsammare 9-5 blivit i svängarna sedan jag bytte från 16 till 17 tumsfälgar och Hakka Black. Dessutom är den på Bronett-manér så härligt tyyyyysssssstttt!

Tyvärr har Trafikverket "hållit på" (jag skriver avsiktligt inte "underhållit") med vägen upp till vår närmsta tätort, länsväg W597 från Bodarna till Djurås. Vägens asfaltlager är 29 år gammalt, helt utmattat och söndersprucket. Vägen behöver ett tjockt lager ny asfalt. Istället började verket med att först måla en fin mittlinje, vilket aldrig tidigare funnits på denna vägsträcka. Några veckor senare lappades närmare hälften av vägens yta, vilket på många ställen medförde att den helt nymålade mittlinjen tapetserades över. Tyvärr kommer inte tapeten att hålla särskilt bra när den underliggande genomspruckna asfalten rör sig under lasten från tunga fordon och då vägen vilar på mjuk jord. De tunna lapparna fyller inte heller igen groparna i den trasiga beläggningen särskilt bra. På ett tiotal ställen inom 2 km kvarstår stora hål i beläggningen. Lapparna har en yta som inte alls liknar den övriga asfalten, utan är mörkare och framförallt sanslöst mycket grövre i texturen. Detta ger högt buller (på denna "kullriga" vägbana, i viss mån liknande gatsten, här hjälper inte ens "tysta" Hakka Black) både i och utanför bilarna. Dessutom ger det högt rullmotstånd.

Det allra värsta är att denna typ av fläckvis lappning ger en vägbana som vid vissa förhållanden kan bli direkt livsfarlig, och det utan att många förare ens anar risken. En farlig omständighet är hård (nöd-)bromsning när det ligger en tjock vattenfilm på vägen. Med vänster hjul på en grovmönstrad lapp (vattnet dräneras mellan stentopparna så väggreppet blir nästan som på torr asfalt) och höger hjul på slätpolerad gammal asfalt så blir resultatet lätt en kraftig sladd i rktning mot mötande trafik. "

"; har du läst det i tidningen någon gång? En annan farlig omständighet uppstår typiskt i oktober månad, efter att fukten på vägbanan frusit till tunn is under kvällen och natten. När så morgonsolen börjar tina upp isen, smälter den först på mörka ytor - i synnerhet då dessa har grov yta. Medan lappen i ena hjulspåret ger "sommargrepp" råder alltså extremhalka i det andra hjulspåret. En hård bromsning kan då lätt utlösa en rotation hos bilen, dvs sladdolyckan kommer lika säkert som ett brev på posten. Ett exempel på hur farligt det kan bli med olämpligt utförd fläckvis lappning kan du se på sid 39-41 i detta bildspel. I det fallet skedde fem olyckor i samma kurva inom loppet av bara två veckor sedan vägen lappats. Där var vägen inte lappad med grov tankbeläggning, utan med extremt finkornig och fet varmmassa, vilken dessutom förseglats med rent bindemedel ovanpå. Resultatet "på sista raden" i form av sladdolyckor är dock likartat. Nu ser jag fram mot att Trafikverket snabbt prioriterar att eliminera den dödsrisk de tillverkat på väg W597. Samtliga bilder nedan är nytagna på den vägen. Bästa sättet att ta bort dödsfällorna är såklart att lägga ett tjockt lager heltäckande asfalt på hela sträckan. Väglinje eller ej känns betydligt mindre viktigt tycker iallafal jag.

Kör med insidan,

Johan

PS

Den som vill köra med insidan även på grusväg, kan ha nytta av att läsa denna utmärkta artikel från Sydafrika (skriven på Engelska):