Det är verkligen en fröjd att köra på Hakka Black. Däcket ger inte bara kanongrepp i vått som torrt, utan rullar även imponerande tyst. Med två undantag, vilka inte beror på däcket.

Länsväg 957 mellan Bodarna och E16 vid Djurås är det första undantaget. Vägbeläggningen är 29 år gammal. Den helt utmattade asfalten är "kullrig", dvs har hög Megatextur som vi vägnördar säger. Dessa vågor mellan 50 och 500 mm är en extrem bullergenerator. Häromveckan kostade Trafikverket på vägen, genom att måla en mittlinje (har inte funnits där innan). Känns lika meningsfullt som att måla om ruttna panelbrädor på ett hus. Bilarna skakar fram på lapptäcket. Nog hade det varit mer meningsfullt att spara på färgen till dess ett nytt lager asfalt lagts!

Det andra undantaget förekommer på många spårslitna vägar. När asfalten nöts bort, sker det inte helt jämnt i vägens längdled. När asfalt läggs på ett gropigt underlag utan att detta planfräses, uppstår skillnader i packning hos det nya asfaltlagret. Likaså kan hårdheten hos asfaltens stenar variera, extra mycket om grovsten och finfraktioner tas från olika ballasttäkter. Sammantaget gör detta att slitaget inte bara skapar spår utan även ökad "kullrighet" (Megatextur). Den ökade megatexturen gör att däcket utsätts för allt mer av ganska små men dock skakande stötformiga krafter. Resultatet är vibration och buller. Detta märks lätt genom att jämföra bullret när man kör i respektive bredvid hjulspåren i vägbanan. Ofta skiljer det mer än 3 dB(A) mellan att köra i/bredvid hjulspåren i vägbanan. Det är alltså lättare för oss bilägare att mäta skillnad i bulleralstring pga vägslitage än att mäta skillnad i bulleregenskaper mellan olika däck.

Kör med insidan och inte bara med högerfoten som denne polske lastbilsförare,

Johan

PS

Du som är intresserad av hur vägutformning kan öka eller minska trafikolycksrisken, missa inte mitt senaste inlägg på Vecturas Expertblogg.