Idag var jag Först. Snabbast. Hakkapeliitta.

Inatt regnade det. Det övergick till underkylt regn vid fyratiden i morse. Här hemma i byn märkte jag inte ens att det var halt. Otroligt nog. När jag stod och skulle ut på E14 såg jag att det blinkade med orangea lampor längre upp, men det rörde på sig. "Grusbilen?" tänkte jag och stod kvar och satte igång radion där de varnade för väldigt halkiga vägar. "Vart då?" var min nästa fråga - som till en början var obesvarad. När grusbilen väl passerat kom "eftertruppen" beståendes av ett tiotal bilar som körde i sakta mak på den nygrusade vägen. När jag skulle köra ut gick det bra, tills jag skulle börja svänga åt vänster. Då märkte jag att det var halt. Men det var bara att peta i tvåans växel och leka med dragläget lite djupare. Samma sak på trean och sedan på fyran. På femman behövdes det inte alls, då vi körde c.a 50 - 60 km/h efter grusbilen. Det kändes långsamt, men tryggt. Efter någon halvmil eller så, hade grusbilen slut på sin last, och tog in på först bästa P-ficka.

Detta skulle ni ha sett. Det var en syn för trötta ögon! Bilen framför mig, en fyrkantig svensktillverkad bil av modell äldre, sladdade med baken så föraren höll på att ställa bilen på tvärsen. Föraren lyckades tillslut återfå kontrollen och körde därefter i c.a 30km/h. Riktigt så mycket tid hade jag inte på mig, så jag tänkte köra om. Petade i treans växel och kände att bilen ville inte riktigt som jag ville. Dock så är det oerhört lätt att återfå styrningen med dessa däck, och det rätade upp sig och gick som jag ville. Jag kom ikapp nästa bil, som tillslut gav upp och stannade längs vägkanten. Såhär fortsatte det. Nästan alla bilar fick stanna, eller körde så långsamt att de inte gav något alternativ till omkörning. Tillslut hade jag ingen framför mig. När jag kom till ett väldigt backigt ställe, med många och branta uppförsbackar såg jag slirspår och sladdspår på den tunna isskorpan. Jag tog ett stadigare grepp i ratten, och .... ja... det var väl lite halt i kurvan, men det var väl allt. Dock, när jag kom ut på öppnare vidder och det började blåsa ville bilen börja dra i sidled.

Nåväl. Nokian Hakkapeliitta 7 gjorde sitt jobb på ett mycket bra sätt. Ett mycket bra däck som presterade bra på ett underlag som inget däck är ultimat på. Jag vill dock påpeka att jag körde långsamt, c.a 50-60km/h, jag är trots allt tvåbarnsfar och vill gärna se dem växa upp.

Men ändå. Jag var Först. Snabbast. Hakkapeliitta.

comments powered by Disqus