Monacos nålöga (Loews), Monza Parabolica, Suzuka S, Victoria Turn, Suntory Corner, Mobil 1 S. Garanterat välkända namn för alla som brukar följa Formula-1 tävlingar. Själv bryr jag mig inte om den här typen av galen körning och om Formula-1 vet jag bara så mycket att Schumacher kör eller körde med en läcker röd bil. Hur som helst fick jag under en helg trevliga erfarenheter av alla dessa välkända kurvor. Ursprungliga kurvor fick jag inte prova på, men riktigt bra kopior på Porsches bana i Leipzig.
Alla som under våren aktiverade Nokian Hakka-skydd på sina däck deltog i utlottningen av en resa till Porsches körskola i Tyskland. På samma resa fanns även med däckåterförsäljare från Sverige, Finland och Norge som hade sin egen utlottning. Med på resan fanns totalt sexton körkortsinnehavare.
Före resan visste jag inte riktigt vilka mina förväntningar var. Även om jag njuter av att köra bil så var jag inte alls säker på att jag ville köra riktigt fort på en bana. När jag jobbade som produktutvecklare så fick jag många gånger åka fort på testbanor i Tyskland och Spanien där jag satte i bilen i passagerarsätet bredvid vår testförare Janne, som förresten har kört världsrekord på is, och fick möjlighet att känna på hur prototypdäck som jag hade utvecklat klarade sig på banan. Ibland körde vi riktigt fort eftersom tester görs ofta genom att köra så fort som däckets hastighetsklass tillåter, varv efter varv. Under mina år som produktutvecklare lärde jag mig bara känna till några få egenskaper, men en professionell testförare gör efter varje testkörning en utförlig analys om däckets olika egenskaper och förändringar under körningen. Under en testkörning är inte cd-spelaren på eller sidorutan öppen. Det händer även mycket sällan att det finns vackra kvinnor vid bankanten, det handlar om hårt jobb hela tiden. Baserad på mina testerfarenheter försökte jag alltså måla fram bilden av vad som komma skall på Porsches testbana.
Vi flög till Tyskland på en fredag och på lördagen samlades vi i hotellets reception redan vid sju på morgonen, klara för det stora äventyret. Halv åtta fick vi på Porsches körskola en bunt papper som vi skulle skriva under och när vi hade gjort det så förband vi oss att vara snälla och låta bli att dö. På tyskt vis var allt välordnat så redan efter åtta satt vi i auditoriet för att lyssna på den mycket noggranna säkerhetsgenomgången. Efter det delades vi upp i två grupper, fick justera körställningen på rätt sätt i våra Porsche 911 och sedan var det bara att köra.
Helt fort och långt åkte vi inte på en gång. Den första övningen handlade om att köra slalom. Efter varje körning gav våra två instruktörer (två rätt så snygga och trevliga instruktörer) oss råd och kommentarer med sina radiotelefoner. För mig var det i början svårt att köra tillräckligt fort fram till slalombanan. En av mina kollegor däremot körde så fort genom banan att han körde ut till gräsmattan ett par gånger. Jag tror att ingen i vår grupp klarade sig genom banan utan att köra på någon av käglorna.
Efter slalombanan var det dags att öva panikbromsning, vilket heller inte var den lättaste övningen för någon av oss. Vid panikbromsning handlar det inte om att trycka på bromspedalen, utan man ska rätt ut sagt hoppa på bromsen med all kraft. Bromsövningen var riktigt rolig och vi lärde oss mycket. Med hjälp av många praktiska exempel påmindes vi om att när hastigheten ökar från 50 km/h till 70 km/h så fördubblas bromssträckan. En mycket viktig sak att komma ihåg speciellt i stadstrafik där det inte finns orange käglor utan riktiga människor som man kör på om en olycka händer.
Själva körningen började vi öva från den berömda Lesmo-kurvan därifrån vi följde ledarbilen och gasade vidare till busshållplatsen och fortsatte sedan till startplatsen. När det var dags för sen lunch hade vi redan hunnit öva en hel del och på lunchen lät vi som halvproffs när vi ivrigt pratade om körningen hittills. Under eftermiddagen övade vi kurvkörning i andra berömda kurvor och ibland körde vi riktigt fort. I min grupp var höjdpunkten Korkskruven där man efter en lång raksträcka svänger skarpt till höger i en backe, på backen svänger man skarpt till vänster, sedan en svag nedförsbacke, sedan till höger och höger igen och till sist en lång snabb raksträcka. Efteråt kändes det bra.
På söndag var dags igen strax efter klockan åtta på morgonen. Under förmiddagen övade vi optimala körlinjer i olika kurvor och körde även en kort terrängtur för att konstatera att Porsche Cayenne stiger nästan vart som helst utan problem och håller sig stabilt på underlaget. På banan var jag inte allas rädd för farten, men i terrängen önskade jag ibland att jag skulle vara någon annanstans, för att enligt min mening undvika katastrofen. Det var verkligen tufft!
Efter lunch fick köra efter ledarbilen riktigt fort runt den 3,7 kilometer långa banan, om och om igen. Till sist var det dags för frikörning. Under frikörningen lämnade ledarbilarna banan, bisittaren fick lämna bilen och vänta på sin tur på depån, föraren fick hjälmen på och sedan fick man gasa på så mycket man bara vågade och bilen samt föraren klarade av. Jag tror nog att bilen inte satte några gränser, även om ingen av oss erkänner det. Man såg tydligt att vi alla blev som små barn som ville leka med våra häftiga bilar. Vi njöt av körningen maximalt och körde så många varv vi hann och orkade. Det var verkligen roligt. Extremt roligt.
Körskolans höjdpunkt var när vi fick sitta bredvid en professionell tävlingsförare som gasade på runt banan, helt utan att tycka synd om varken däck eller bilen. Jag såg säkert helt galen ut när jag steg ur ut bilen efter körningen och kramade hårt minnesstickan som hade spelat in hela körningen. Att testa däck och tävlingsköra är två helt olika saker, även om man kör fort i båda fallen…
På måndagen var det dags att gå till jobbet som vanligt och jag försökte bromsa mig för att inte låta för ivrig. Men hemma fick min man lyssna på alla häftiga detaljer om körningen tills han var grön av avund. Också ett sätt att fira helgen.
Ännu en sak. Vad är Hakka-skydd för något som nämns i andra stycket? Hakka-skydd är en tjänst som innebär att man kan få ett nytt däck om det går sönder och om däcket är under ett år gammal samt har minst fyra millimeter av mönsterdjupet kvar. I tjänsten ingår även Hakka-vägassistans som kommer till hjälp och byter däcket eller bogserar bilen till närmaste däckverkstad. Hakka-skydd och vägassistans får man när man köper Hakka eller Hakkapeliitta däck, ända kravet är att man registrerar sig på webben eller via telefon. Jag skulle påstå att tjänsten med rätt till nytt däck är rätt så unik, mycket förmånlig och bekväm.
