Min tysklandsresa har nu övergått i en danmarksresa. Med flyg tog vi oss in till Kastrup för att där övergå till bilburna. Och nu skall jag snart berätta om en dålig däcksupplevelse.
Det där med dåliga däcksupplevelser har jag ju själv erfarenhet av. I ärlighetens namn så är det ju inte i hela ens liv som man kört runt på bra däck. Dels så har man tidigt i ens liv haft andra prioriteringar än premiumdäck och dels så har kan inte alltid haft möjlighet att råda och bestämma över däcken på bilen.
Många nyblivna körkortsförare kanske inte heller prioriterar att köpa nya däck till den billiga bilen som man nyss sparat ihop till. Förvisso så har körkortsteorin och halkbanekörningen lärt en endel om vad dåliga däck innebär men få kanske har provat det i praktiken vid 18 års ålder. Tänk vilken effekt ett övningsmoment på halkbanan, där två exakt identiska bilar får provas men med helt olika däcksuppsättning, skulle ha för elevens förståelse för valet av bra däck. Kanske ett moment att lägga in i framtiden, Trafikverket?
Så, vart vill jag komma? Resonemang drog iväg lite men vi var ju alltså i en hyrbil på Köpenhamns flygplats Kastrup. Jag som förare sitter i en minibuss, en Ford Transit. Med mig i samma buss sitter åtta andra passagerare och kollegor, därtill packning och utrustning upp till taket. Med nio personer och full last så är vi gott och väl ett ton extra i jämförelse med ett tomt fordon och vi har också ett buss med drastiskt förändrade köregenskaper. Det är inte för inte som Försvarsmakten kräver särskilt förarbevis för minibuss.
Så fort jag kommer iväg en bit så märks det direkt. De dåliga däcken. Det är sen kväll, temperaturen ligger strax under nollan men vägen är bar och torr. Trots det så släpper det lös på bakdäcken i var och varannan kurva när jag med gaspedalen matar kraft ut från dieselmotorn. Bilen saknar dessutom antissladdfunktion. Det är så illa att jag tänker att nu vill jag verkligen inte ha någon väglagsförändring och svår trafiksituation. Med en proppfull minibuss så har man ansvar för bra många andra passagerare också.
Dagen efter blir jag naturligtvis tvungen att inspektera däcken lite närmare. Svaret kommer omedelbart. I de fyra hörnen sitter Continental VancoFourSeason. Utan att ens titta närmare på vare sig märkning eller fakta från Internet så kan jag konstatera att det här är allrounddäck gjorda för att sitta på året runt. Jag hade hoppats på åtminstone centraleuropeiska vinterdäck men sannolikt är dessa ännu sämre än så. Continental är ju precis som Nokian, en känd däckstillverkare men det gäller att också välja rätt däck för rätt tillfälle. Här kan man säga att allting blev fel. Knappast någon bra godwill för tillverkaren i det här fallet.
Naturligtvis ockå ett stort minus till hyrbilsföretaget, i detta fal ett av världens största och mest kända, som utrustar sina fordon men dessa typer av däck. Kunderna borde, precis som mig, ställa högre krav. När man hyr bil i Sverige, jag har gjort det ett oräknerligt antal gånger, får man, nästan utan undantag, alltid dubbdäck. Det brukar vara bra däck dessutom. Jag har dessutom hyrt ett antal minibussar under mitt liv men nog aldrig tänkt på vilka däck jag fått där. Kanske för att de tidigare varit ok.
En gång för många år sedan, det var faktiskt redan på mitten av nittiotalet, hyrde jag en bil på Hertz. Jag vill minnas att den hade sommardäck på bilen, trots att det rådde vinterväglag. Jag var inte sen att skriva till deras kundservice och anmärka på detta. De var lika snabba på att skicka mig en värdecheck på nästa hyrtillfälle som kompensation. Förhoppningsvis lärde sig båda vi parter något av detta.
Den här gången kommer jag inte orka göra detsamma men hoppas ändå att någon förstår vikten av bra däck
rätt däck.
