I stort sett ända sedan bilen för snart 100 år sedan på allvar slog igenom, har bilister varit den trafikantgrupp som drabbats av flest personskadeolyckor. Tack vare säkrare landsvägar, säkrare bilar, bättre däck och inte minst bättre ambulanssjukvård m m sjunker stadigt antalet omkomna eller svårt skadade bilister.
Länge har vi hört att bussen är säkrare än bilen. Men detta har blivit omtvistat. Nyligen kom en rapport från LTH som visar att risken att skadas är högre för de som busspendlar än för de som bilpendlar (se fig 3.36 & 3.37). De tre främsta orsakerna till personskador bland busspendlare är:
* Man halkar på dåligt halkbekämpad eller ojämn väg till/från busshållpatsen.
* Mer än var tionde bussförare kör som en kratta, med ryckiga inbromsningar och gaspådrag (hur är det ställt med fortbildning av förarna?).
* Bussens inredning är dåligt utformad.
Sedan 2008 är cyklister den trafikantgrupp som uppvisar flest svårt skadade. Enligt en färsk studie vid VTI orsakas närmare hälften av de svåra singelolyckorna med cykel av dåligt utformade eller av dåligt underhållna vägar.Dåligt plogade gångvägar är ett allvarligt hinder för funktionshindrade. Snöröjning är dessutom ofta ojämställd i genusperspektiv. Bilvägar prioriteras före gång- och cykelvägar, och vägar till manligt dominerade arbetsplatser ges förtur framför förskolor. Sveriges Kommuner & Landsting har tagit fram en utmärkt video om detta.
När ett knöligt underlag av hårdpackad snö tinar (eller blir regnvått) varefter det återfryser, då kan det i ordets rätta bemärkelse bli livsfarligt att gå på. Uppemot 25 % av de (äldre personer) som drabbats av vissa typer av höftledsfrakturer avlider inom ett år. Prof Lennart Strandberg skriver att redan en decimeterlång glidsträcka är tillräcklig för att t o m en ung frisk person ska falla vid normal gång. "
För att bromsa glidning måste friktionstalet (friktionskoefficienten) mellan sula och underlag vara större än tangenten för lutningsvinkeln". Lennart fortsätter: "
Eftersom friktionstalet för odubbat gummi mot is kan vara betydligt mindre än 0,1 blir det problematiskt redan vid några få graders lutning(tangenten för redan för den lilla vinkeln 5,7 grader uppnår det nämnda talet 0,1; dvs redan ojämnheter med så små lutningar medför halkrisk).
Normal gång på barmark kräver friktionstal på drygt 0,2 för att inte foten ska glida undan vid hälnedsättningen." Glädjande är att försäljningen av broddar har ökat explosionsartat. Kanske kan det vara en affärsidé för Nokian att utveckla halkskyddande "Hakkapeliitta-skolsulor" och sälja till skotillverkare? Jag har iaf ett par sommarskor med GoodYear-sulor på därhemma.
Jag behöver inte söka för att hitta praktexempel på farligt dålig snöröjning. På kommunens gata utanför mitt kontor ligger en vägbula. Den är förstås byggd för att skydda fotgängare. Tyvärr är Borlänge kommun uppenbarligen helt ointresserad av hur det är att gå vintertid. Nedan är några bilder jag tog för Jul. Det är inte ett smack bättre idag, flera veckor senare.
På trottoaren låg det kvar närmare 10 cm lössnö direkt bakom plogtraktorn. Besvärligt att gå i även för oss utan funktionshinder. Rakt fram i bild ligger ett snöupplag och stänger av trottoaren, så att gående tvingas gå ut på bilgatan eller korsa gatan. Korsa gatan; ja det är enklare sagt än gjort, se foto nedan. Genom de halvmeterdjupa drivorna finns bara en smal, knölig, upptrampad stig fram till gångpassagen som är så viktig (iaf sommartid?) att den försetts med fartgupp mot bilar.
Masskrockar i all ära. Och inget är så bra att det inte går att förbättra. Men den stora utmaningen ligger under överskådlig tid snarare i att skapa möjlighet att gå, cykla och åka buss, än att lägga massor av energi och pengar på att göra den, relativt sett, säkrare biltrafiken ännu säkrare. Undantaget är förstås trafiken på lågtrafikerade vägar i främst skogslänens glesbygd. En huvudnyckel till kostnadseffektivt säkrare trafik även för barn, kvinnor, äldre och glesbygdsbor stavas "D-R-I-F-T O-C-H U-N-D-E-R-H-Å-L-L".
Gå, cykla och busspendla med insidan,
Johan
