En lång sommar som nästan aldrig ville ta slut med mycket att göra. Därav att jag har varit dålig på att uppdatera här på bloggen men det finns en del uppsamlat som jag nu kan skriva av mig om.

Efter att ha varit ledig i fem veckor, varav dryga fyra av dessa spenderats i en båt på havet i Stockholms skärgård så var det nu dags att sota ur cylindrarna på bilarna istället.
Jag hade ett sedan länge inplanerat jobb på Gotland i mitten på augusti, så jag och sambon lyckades ordna barnvakt över helgen och tog färjan över redan på fredag. En bil utan barnstolar denna gång. Äntligen lite rull för mina Hakka Blue!
Själv har jag kört runt på Gotland väldigt mycket genom åren och det första som glädjer en på vintern då man är där, är saltfria vägar. Ett lugnare tempo och inga motorvägar är väl det nästa som slår en.

Hastighetsbegränsningarna ligger på de flesta större vägar på 80 km/h. Nu skall jag inte svära på det men jag tror aldrig att jag sett en 110-skylt på Gotland.
Men här är det väl också ganska tydligt att förvirringen med de nya hastighetsbegränsningarna slår igenom - var det 50, 60, 70 eller 80 km/h nu igen?

Efter en ganska regnfattig sommar så kom också några störtskurar med åska och hällregn och där jag för tillfället befann mig, på ringleden i östra delen av Visby, där var spåren i asfalten betydande och vattenansamlingarna gjorde att mina Hakka Blue fick ett styvt jobb att trycka bort vattnet från vägbanan. Men ingen antydan till vattenplaning inte!
Vy mot Visby flyplats med åskmolnen mot horisonten:

Annars är väl ett ganska typiskt underlag på Gotland kalkstensgrus och i synnerhet efter en torr och regnfattig period som faktiskt föregick vårt besök, så blev mina Hakka Blue plötsligt Hakka Grey. Bilen antog också färgen mattgrå från att ha varit svartmetallic.

Däcken har annars bettet sig klanderfritt hela den gångna säsongen och de få gånger som vägarna varit våta har jag heller inte något nedsättande att säga om däcken. Vid några tillfällen har jag provocerat däcken hårt i väta men även här har de stått emot bra.

Det som jag möjligen kan ha att anmärka på är ljudvolymen, men det här är ett subjektivt kapitel. Det är svårt att jämföra med något och de grova svenska asfaltsvägarna är nog trots allt den största boven.