Ytan på vägen har konsistensen som av barndomens Slush-Puppie. Sörjan liksom hugger i bilens däck, faktiskt känns det lite oms att åka Farfars bilar på Liseberg, man styr och styr men det händer inte fullt så mycket. Slaskandet började igår efter ett större snöfall. Synd... det är underbart med snön, som lyser upp allt det mörka här på landet.

Motorvägen R40 var ren och fin, där fanns inga problem överhuvudtaget idag vad jag kunde se och känna med underlaget. Det vanlig med tokiga omkörningar, bilister som kör upp som ett frimärke i baken på en (avstånd käre medtrafikant!! Jag kommer inte att köra i 150km/h för att du vill det! Du kan lika gärna sluta att blinka också för det hjälper liksom inte att stressa på) var det ganska lugnt.

Det höll på att smälla idag, inte för mig som tur var, men en annan stackare. Denne låg i omkörningfilen och skulle precis till att passera då en skåpbilist kastade ut sitt fordon framför denne. Om dessa hantverkare kunde sluta att prata i mobilen kunde de kanske se att det redan håller på en omkörning där de håller på att passeras.  Det är bedrövligt. Tur att Volvobilisten var en skicklig bilförare. Det klunde gått illa annars.