Brevet till Stockholms stad - läs det här!

Följande är innehållet i brevet jag skickade till Stockholms stad. Fortsättningen kommer snart. Notera länkarna till bloggen. Jag hoppas också de alla börjar följa oss vanliga bilmänniskor som testar och bloggar om våra erfarenheter med Nokian Hakkapeliitta. Förhoppningsvis kan det ge dem några tankeställare inför diverse kommande förbud. Ewa Samuelsson, biträdande socialborgarråd, ansvarig för tillgänglighetsfrågor samt funktionshinderfrågor Per Anders Hedkvist, trafikdirektör Ulla Hamilton, trafik- och arbetsmarknadsborgarråd Lars Cedergrund, chef tillgänglighetsprojektet Anna König Jerlmyr, socialborgarrådMejlet sänds också till trafikkontorets registratur/diarie.-----------Hej,Ni får detta meddelande i egenskap av era respektive roller som folkvald eller anställd. Jag som skriver till er är en vanlig medborgare, uppvuxen i Norrbotten men bosatt i Stockholms Stad sedan 1997. För att ge er en kort introduktion till vem jag är och innan jag kommer till själva kärnan i mitt brev så tänkte jag börja med att nämna några meningar om något som jag varit med om.Jag har under mina år som yrkesarbetande här i Stockholm gjort många resor i tjänsten. Det har blivit omkring femtio länder med tillhörande huvudstäder som jag besökt. Många kris- och konfliktdrabbade men också många fantastiskt vackra platser. Men trots detta så håller jag Stockholm för en av de vackraste huvudstäderna i världen. På sommaren är den i särklass underbar. Men när jag nu upplever det som vi i norra Sverige skulle kalla en svensk vinter (och som i Stockholm kallas snörik vinter) blir jag bestört över hur vår stad ser ut och har förfallit.Det här är sannolikt inget klagande som ni inte hört förut men jag skulle ändå vilja ställa några frågor som jag hoppas få svar på. Jag har kunnat läsa mig till att Stockholm fått pris som en av Europas bäst tillgängliga städer.http://ec.europa.eu/justice/discrimination/disabilities/award/index_en.htmStockholms Stad har också givit ut en rejäl skrift "Stockholm - en stad för alla" som i text och bilder ingående beskriver hur staden görs tillgänglig till alla medborgare och framför allt till de med funktionshinder eller nedsatt rörelseförmåga.Både den idag aktuella situationen, med en av snö fullständigt blockerad stad, där snart det mesta som inte drivs fram maskinellt med fyra stora terränggående hjul, och de sommaridylliska bilderna i boken ovan provocerar mig. Visserligen har jag inte inte lusläst hela innehållet men jag kunde ändå snabbt konstatera att den nästan inte nämnde någonting (än mindre visade något annat än fina sommarbilder) om den säsong som vi har i alla fall fem månader om året: vinter.Men det som mest provocerar mig är hur någon kan stå, med hedern i behåll, precis som Ewa Samuelsson gjorde för ett litet tag sedan, i Bryssel och ta emot ett pris för vår tillgängliga stad. Visserligen var det några dagar före den idag rådande situationen men jag skulle ändå vilja fråga om du och ni andra känner att ni är värdiga detta pris? En förklaring och kanske till och med ett förlåt till medborgarna som nu lider vore på sin plats. Jag skäms som stockholmare och jag är arg och provocerad över den indignation som ni alla i ansvarig position visar oss medborgare och i synnerhet de med särskilda behov av att kunna ta sig fram på våra gator.Jag vill också passa på att nämna att jag är däckstestare för Nokian Däck och jag bloggar där om mina aktuella upplevelser i trafiken och om mina Hakkapeliitta R. Jag ondgjorde mig också här över hur dåligt snöröjningen fungerar i staden och har också berättat i bloggen att jag skriver just detta mejl till er. Mig själv, och jag tror också mina läsare av bloggen, är väldigt nyfikna på vad jag får för svar av er. Jag hoppas därför att jag slipper göra både dem och mig själv besvikna genom att inte kunna publicera något svar. Det här blir alltså något av ett öppet brev till er. Ni kan själv läsa mitt inlägg på min blogg, där jag också lagt upp några bilder på vilken vardag alla rörelsehindrade personer möter just nu.http://hakkapedia.se/blog/se/?p=2889Jag vill särskilt nämna vår "egen" gata, Lästmakargatan, en av de mest centrala gatorna i staden, som är helt avspärrad på grund av ett vägbygge på ena sidan och stora snöhögar på trottoaren på andra sidan, vilket gör att barnvagnar, gående, rullstolar och handikappade måste ta sig ut i körbanan och dess snömodd. Det var nog också det här exemplet, på väg hem med mina två små barn i barnvagn från Förskolan Klara, mitt i gatan, i snömodden, som fick mig att reagera.Ser fram emot ert svar och jag svarar gärna på vidare frågor i ärendet om det kommer upp några.HälsningarTomas Gustafsson