Aj, det var något som bet mig. Kylan. Minus nio grader. Ingenting, när delar av vårt land föräras med ned under minus trettio grader flera gånger varje vinter. Men stockholmskylan är annorlunda. Här ligger vattnet öppet runtom. Saltsjön, den del av vattnet där Mälaren rinner ut i havet, där brukar isen lägga sig nu i januari varje år. Förstås beror det lite på hur kylan är men knappast före i alla fall, hur kallt det än hunnit vara innan jul.

Stjärnklart och högtryck på vintern brukar ju förstärka kylan och så var det mycket riktigt ikväll. På bilden ser ni också den branta backen uppför delar av vår tomt. Vägen byggde jag i somras och jag räknade ut att det var en stigning på 20-25% ungefär, alltså en rejäl brant. Inget som man tar sig upp för med gamla slitna vinterdäck.

Mina Hakkapeliitta R har greppat bra uppför backen hela vintern men utan fyrhjulsdriften hade det varit kämpigt vissa dagar. Till och med för fyra råbarkade finnar.
Så här såg det ut i somras när vi höll på att spränga för vägen. Bilden är tagen från precis motstående håll i förhållande till den övre vinterbilden.