Varje år så här dags sker traditionsenligt sjösättning av båten. De senare åren har tendensen varit något senare och början på juni får för egen del anses som sent.
Förr om åren, då jag hade segelbåt, var man ofta ute i ytterskärgården i början på maj, då löven där ute knappt slagit ut.
Men nu blev det en solig och varm kväll i juni som båten skulle i.
Normalt sett sjösätter jag alltid på en liten sandstrand, precis bredvid bryggan. Så var det även denna gång, bara att manövrera ned ekipaget med aktern före.
När man nu sitter med ett par nya Rotiiva blir man förstås nyfiken på att prova hur greppet är när man skall andra vägen, det vill säga upp. Så innan jag kopplade lös båten och lät den glida ned i vattnet helt, provade jag att dra upp den en bit. Ekipaget rör sig några centimeter innan däcken spinner lös i sanden. Jag lägger i lågväxel, fyrhjulsdrift och diffspärr och försöker igen. Samma sak, bilen står still och däcken gräver sig ned allt djupare.
Så då har jag alltså kört fast med fyra nya Rotiiva All Terrain! Tur att båten inte skulle upp men hur blir det senare i sommar eller i höst när jag vill ta upp den igen? Nu gäller det att hitta orsaker att skylla på.
Dålig förare, dålig förare, däcken eller dåligt underlag?
Man skall aldrig överskatta sin egen körförmåga och visst, det är ingen annan än jag själv som kört ned mig i sanden men jag tycker inte jag klantat mig i alla fall.
Bilen driver ju på alla fyra men står ändå still så där finns ingen skyldig.
Dags att syna däcken då.
Som synes av bilden så har sanden satt sig i mönstren på däcken och delar av däcket saknar nu mönster att greppa i och med att sanden gjort det mer eller mindre homogent. Det längsgående mönstret är dock fortfarande fritt men det räcker förstås inte.
Nu önskar man sig förstås att Rotiivan hade ett mönster som passar bättre för sandunderlag. Några riktigt grovmönstrade. Men den kompromissen hade naturligtvis påverkat övriga egenskaper. Det första jag kommer att tänka på är naturligtvis ett högre vägljud.
Men kanske finns det ändå något som däckutvecklarna på Nokian kan fundera på, hur får man ett självrensande mönster som fungerar på finpackad sand?
Och så till underlaget då.
Denna gång har vi, badsäsongen till ära, fyllt på med mer sand eftersom en del av sanden med tiden går ut i havet av vågor, svall och is. Det gjorde att underlaget är rejält mycket lösare och djupare än tidigare år. Jag vill säga att det är hela orsaken denna gång.
Det finns ett trick som man hade kunnat tillämpa här för att ta sig ur situationen och det är att släppa ut luft ur alla däck. Mycket luft, säkert ett kg eller motsvarande så att däcket blir som en ballong. Då får man en annan anliggningsyta. Jag tvivlar dock på att det fungerat i detta fall då alla fyra däck satt såpass hårt nere i sanden och 4,5 ton ekipage i svagt uppförslut kräver en del.
Sammanfattningsvis då:
En liten besvikelse över att ha kört fast med mina nya Rotiiva AT i sanden men trösten är att få andra däck hade klarat en liknande situation. Den djupa sanden är orsaken och även om jag önskat en annan egenskap av däcken just denna gång så hade det varit ett pris att betala till nackdel för någon annan egenskap.
