Tankar kring trafikolyckan i Skåne

Trafikolyckan i Skåne kommer säkert att leva kvar i mångas minne en lång tid och säkert lika länge kommer den finnas kvar också i berörda myndigheters goda minne. För inblandade blir det, förutom visst ekonomiskt kännbart, mestadels känslomässigt. För berörda myndigheter blir det kanske mest juridiskt och akademiskt när orsaker och följder skall analyseras sönder och samman.
Journalistiken spinner vidare, liksom bloggosfären, som vi befinner oss i just precis nu.
I senaste artikeln i SVD kan man identifiera några nyckelord:

- Hålla avstånd
- Däck
- Radarstyrd nödbroms

Jag skulle kunna skriva under på allting. Få saker gör mig så irriterad i trafiken som de som ligger och kör nära mig. Må vara i stan, på 30- och 50-vägar men på motorvägen. Jag vet inte vad man skall göra för att få dessa idioter att förstå att avstånd är oerhört viktigt. Signalera lite lätt med bromsljusen kan man kanske försöka sig på men det är också väldigt farligt att bromsa. Smäller någon in i dig bakifrån i 110 km/h så är det ingen rolig utgång. När du ligger svårt skadad spelar det ändå ingen roll att det var puckot bakom dig som var juridiskt vållande.

Däcken. Tja, behöver jag säga något mer. Hockeypuckar eller Hakkapeliitta?

Radarstyrd nödbroms. I min nyligen beställda bil var detta en självklarhet. Det var tillbehöret som jag ovillkorligen och gladeligen bockade i utan att ens reflektera att det var 12000 kronors påslag. Gör det du också nästa gång du köper bil.

Vad som orsakade olyckan är bara onödigt att spekulera i nu. När jag tittar upp på vad jag nyss skrivit och tänker på hur det ser ut i trafiken där jag mestadels kör är jag förvånad att det inte händer mer olyckor av denna dignitet.

comments powered by Disqus