Tacka vet jag DUBB!

Igår var en av de värsta dagarna någonsin, i Stockholm, vad gäller halka och blankis på vägarna. Hela morgonen varnades vi, på radio, för att ens ge oss ut i trafiken. "Stanna hemma om ni kan" löd uppmaningen och jag ska erkänna att jag blev lite skraj. Olycka på olycka inrapporterades och det varnades även för att ett liknande väderområde skulle komma in under kvällen. Jag avvaktade en liten stund, med en extra kopp kaffe, och bestämde mig sedan för att i alla fall försöka ta mig iväg.

   Det första problemet var ju förstås att ta sig till bilen. Jag bor ju ute på landet och det var total isgata från min trappa, över gräsmattan och runt bilen, vilket medför att man stapplar fram som en 90-åring. Det var bara att glida fram på fötterna tills man kunde ta tag i själva bilen, och hålla sig fast. Jag var ju även tvungen att skrapa rutorna runt om och med bilen stående på isen, i en längsgående lutning, var jag rädd för att benen bara skulle fara in under bilen vid minsta förflyttning av fötterna. Det gick till sist bra och när jag satt i bilen var jag helt svettig.

Nu stod nästa kraftprov framför mig. Min väg över fältet. Hård och isig med djupa fasta spår, som bildats av den under natten sjunkande temperaturen. Prisa Gud! Eller kanske Hakka7-däcken snarare. Jag hade inga som helst problem att ta mig till jobbet, och erkännas ska väl att jag inte körde speciellt fort men "det är bättre att komma fram..." var något som satt i huvudet då jag passerade bilar i dikena längs vägen. Gjorde lite testinbromsningar innan jag gav mig ut på motorvägen och ABS:en i samarbete med mina fina Hakka7-däck gjorde att jag kände mig trygg och säker. Ja, man måste anpassa hastigheten efter underlaget också såklart.

I morse var det slask och åter slask. Det kändes som att köra genom en sjö, på vissa ställen, men som vanligt inga problem med kombon Saab/Hakka7. Vindrutetorkarna påslagna hela vägen och ändå var sikten begränsad av diset som blev av allt det blöta från däcken. När solen tittade fram, i detta, såg jag knappt någonting så som alltid var det bara att anpassa farten efter förutsättningarna, dvs sänka hastigheten och försöka hålla avstånd. det sistnämnda är dock inte alltid så himla lätt. Det är alltid någon bakom som tycker sig bli hämmad och förstås kör om i 180 samt sedan kastar sig in framför i den lucka jag skapat för säkerhetens skull. Grrr....

Jag kunde inte vara mer nöjd med mina däck, och kommer i framtiden absolut inte låta priset gå före kvalitet när det gäller att välja däck. Nu är jag säker! ...och även är jag säker på att bilen drar mindre bensin med mina Hakka7-däck, än med mina sommar-däck. Allt är bara positivt! ...och vi har vår i luften. Var har ni er...?

comments powered by Disqus