Slutomdömet av nya Ford B-Max med Hakkapeliitta R

Som jag tidigare berättat om så har jag testat Fords nya B-Max som lanseras snart i Sverige. Årstiden gjorde att man kanske inte fick tillfälle att utnyttja bilen så mycket som jag önskade och glastaket hade förstås kommit till sin rätt mycket bättre under ljusa sommarnätter.
Men det var ändå härligt att få köra runt i ordentligt vinterklimat, det är ju trots allt en stor del av vår årstid som våra bilar rullar i snöslask.


Bilen var utrustad med ett par Nokian Hakkapeliitta R odubbade däck som verkligen fick jobba under de här dagarna. Just en sådan här gång blev det tydligt att även om däcken gav bra fäste och tuggade på bra, så hade ett par dubbade gjort färden säkrare och tryggare.

 

Nedan är mitt slutomdöme som jag också postat på min blogg på Smartson.

Teknik & Körglädje

Att bilen pinnar på tillräckligt i stadstrafik är jag den förste att skriva under på. Kanske långt ifrån körglädje men det är ändå trevligt att ganska snabbt och smidigt ta sig fram. Turbon lyfter motorns egenskaper helt klart men det är inga karaktärristiska turboegenskaper som den ger. Inget vinande turbinjud och ingen riktig kick, nästan så att man verkligen måste lyfta på huven och kolla om den sitter där. Skulle nog tro att den större motorn gör bilen mer rätta. I motorvägsfart blir det lätt ansträngt vid omkörningar.
Dock skall motorn ha plus i kanten för att den går tyst och fint på låga och medelhöga varv. Så länge man inte plågar den så är maskinen mycket fint avstämd och i bilen är det tyst och vid stoppljusen hör man knappt att motorn går. Ibland får man också slå ett getöga på växelspaken för att kolla vilken växel som ligger i, då man inte alltid riktigt hör B-Maxens hjärta.
Somliga kan tycka att bakåtsikten är begränsad vid fickparkering. Personligen är jag vad vid att böka in stora bilar på trånga gator så med B-maxen är det en fröjd att fickparkera, särskilt eftersom backvarnare sitter moterad på testbilen.

Komfort & Utrymme

Utrymmen som överraskar om man tänkt sig en småbil. Tänkte man sig en storbil blir man, om inte besviken så i alla fall kanske likgiltig. Det här är ingen bil för barnfamiljen med små barn. Men väl för enbarnsfamiljen som vuxit upp lite grann. Dess design och uppsyn gör att den unga och ensamstående människan mycket väl skulle kunna köra den och får då helt plötsligt fin-fina utrymmen.
Benutrymmet är helt ok för en sådan som mig som är 193 cm men långkörningen upp till Norrland kommer att kräva sina pauser. Dåligt med stöd för låren i framkanten på förarstolen. Skjutdörrarna är inte helt genomtänkt om man som oss i Sverige kör bakåtvända barnstolar. Annars ger skjutdörrarna fint insteg. Bagageutrymmet rymmer barnvagnen men inte mer. Dubbelt lastgolv har tveksam funktion i praktiken.
Komforten höjs ett litet snäpp tack vare den tidigare redan nämnda motorns avstämdhet men vid acceleration slår det igenom och den låter som en plågad Focus.

Utrustning & Tillval

Det mesta finns i utrustningsväg så länge man väljer Titanium och det handlar om alltifrån röststyrning och mobiltelefonkontroll till eluppvärmd framruta. Till och med backstartshjälp finns, trots att handbromsen är traditionell krycka. Få bilar i den här storleken har såpass många finesser skulle jag vilja säga. Titanium X ger lite ytterligare lyx men det är inte nödvändigt. Provbilen var också en Titanium och det enda som jag egentligen skulle vilja ha utöver det som redan fanns är adaptiv farthållare och att glastaket går att öppna. En del kanske vill ha även navigation och läderklädsel och i alla fall det sistnämnda går att välja till.
Sedan får man alltid ställa sig frågan om det verkligen är värt de extra pengarna. Många av sakerna är sådant som inte direkt höjer andrahandsvärdet när man skall sälja och värdeminskningen kan därför bli stor.

Miljö & Ekonomi

Förvisso går motorn fint men lite tveksamheter finns med tanke på bränsleförbrukningen, i alla fall om man är van att köra dieselbilar som ligger och snittar på 0,4l/mil. Utan att ha provat så tror jag personligen att man skulle få ned den ytterligare med den stora motorn eller genom att välja dieselvarianten. I båda fallen sticker då förstås priset iväg.
Av de sex motorer som går att välja så kvalar fyra in under miljöbilsgränsen men den blir ganska ihålig efter årsskiftet när reglerna ändras.
Hur Fords andrahandsvärde står sig efter några år återstår väl att se. Historiskt så har man kanske inte legat i topp vad gäller kvalité.

Kvalitet & Säkerhet

Fords kvalité har väl en förmåga att kanske inte överraska och då menar jag inte åt det positiva hållet. Inifrån genomrostade Ka- och Focusmodeller har man ju hört talas om och tidigare har plastighet, skrammel och buller inte direkt byggt på förtroendet. Med B-Max känns det delvis som en nytändning mot tidigare Ford som jag kört men då skall man även komma ihåg att den övriga bilparken också utvecklats.
Premiumkänslan skulle kunna ökas något om man omdesignade mittkonsollen på instrumentpanelen och framför allt gjorde sig av med den där svarta, blanka plasten.
Man skall också komma ihåg att små bilar nästan alltid klarar sig sämre i olyckor än större och tyngre bilar om vi bara håller oss inom ungefär samma årsmodell. Många stjärnor kan uppnås genom sådana saker som bältespåminnare och de spelar naturligtvis mindre roll i en verklig krock. Då är det oftast vikten som räknas. Icke desto mindre har B-Max det mesta som behövs ur säkerhetssynpunkt.

Sammanfattning

Det känns som om Ford har gjort en liten uppryckning sedan tidigare modeller. Det är långt ifrån premium och kvalitétsstämpeln är ännu inte självklar men ambitionen finns där. Körglädje...? Nja, ganska förutsägbart men ganska tyst och trevligt ändå. Det känns faktiskt som om modellen håller jämna steg till dess storebror C-max om man bortser från utrymmena då förstås. Det här är fortfarande en småbil om än med hyffsad lastkapacitet.

 

comments powered by Disqus