Recension av färden på E4 norrut

Resan Stockholm - Sundsvall - Piteå kan med några få ord beskrivas som ospännande, effektiv, optimal och lättkörd.

Ospännande

- jag har kört hela sträckan ett oräkneligt antal gånger i, flera gånger per år i snart två decennium. Bitvis kan jag varenda träd och bensinstation. Det är få överraskningar som väntar längs vägen, förutom de gånger man opererat bort någon kroniskt sjuklig del av E4 som mer liknar en skogsbilväg med 50-sträckor och övergångsställen. Senaste året är det ju trakterna runt Iggesund som fått stryka på foten till få bilisters sorg.

Effektiv

- Visserligen gjorde vi, med hänsyn till barnen, ett stopp i Sundsvall på Clarion Hotell Grand där de bjöd på välbehövlig middag till oss alla men förutom det slukades milen effektivt i den nya Passaten. Smolket i glädjebägaren var att någon under natten stulit torkarbladen, så det blev ett ovillkorligt stopp hos Müllers i Uppsala för att snabbt hämta ut ett par nya torkarblad.
Behöver jag berätta hur mycket jag ogillar människor som inte kan göra rätt för sig själva utan måste parasitera på andra människors förvärvsarbetande genom att utstuderat gå fram till en ny bil och stjäla ett par torkarblad?

Optimal

- väglaget var inget annat än bar väg hela vägen upp. Asfalt mot Hakkapeliittagummi hela vägen. Inte en snöfläck eller isbit vad jag kan minnas. Knappt gick det någon spolarvätska heller, vilket annars är mer regel än undantag efter E4:an vintertid. Vädret var fint, ljust och utan störande sol i ögonen hela tiden och barnen höll sig relativt lugna tack vare läsplattor och tilltugg.

Lättkörd

- passaten är förstås en milslukare. Med adaptiv farthållare, bra benutrymme för mina hundranittiotre centimeter och allmänt god komfort så blir färden ett nöje. Man kliver ur efter 50 mil och är utvilad och kör lätt 50 till med bara några korta pauser.

comments powered by Disqus