Om (o)möjligheten att påverka statliga vägars utformning

Som jag tidigare skrivit om är jag ju med i styrelsen för vår vägförening. Ikväll var det styrelsemöte igen, som vi vanligtvis håller ungeför en gång i månaden. Då avhandlas alla möjliga händelser rörande såväl vägar som grönområden som föreningen förvaltar. På vintern blir det kanske lite fokus på snö och plogning och på sommaren kanske mer av andra trivselfrågor.
Men en fråga som kom upp ikväll var hur vi skall gå vidare med att försöka påverka ombyggnation av en väg som ansluter mot föreningens privata vägar.

Det är nämligen så att våran huvudinfartsväg ansluter mot en större landsväg. Det är en 70-väg som totalt är knappa milen lång. Det här är en ganska hårt trafikerad väg, trots att vårt område ligger ganska avsides ute på Värmdö, en skärgårdskommun i östra delen av Stockholms län.

Längs med vägen finns en kommersiell soptipp, en stenkross och ett märkligt skrotupplag som genererar en mängd tyngre trafik. Vägen är också genomfartsled för färjetrafik till en av de större öarna i skärgården. Det finns också en golfbana som på somrarna besöks av en mängd golfspelare och på vintern av skidåkare. Därtill är den bitvis mycket krokig, backig, den passerar genom ursprängda bergsmassiv och har en mängd farliga korsningar. Längs vägen springer ofta vilda djur, både älgar och rådjur som man får vara beredd att tvärbromsa för i varje kurva.

Det är en av de sista vägar som jag skulle vilja gå till fots längs med och det har hänt många olyckor efter denna väg. Senast för två år sedan inträffade en dödsolycka på vägen som i samband med det blev mycket omskriven i, framför allt, skvallerblaskor som Aftonbladet och Éxpressen, eftersom den hade nära kopplingar till en känd person.
Flera av de bilder på händelser som jag lagt upp i denna blogg är också från denna väg.

Nu är vår målsättning att försöka få till stånd en förändring och förbättring av vägen. Samråd har tidigare skett med vår och andra vägföreningar, kommunen, Trafikverket, SL, polisen, m fl. Dock har det inte mynnat ut i någonting alls.
Det finns förstås en mängd saker som man skulle vilja göra. Det handlar om alltifrån ombyggnation av busshållplatser till cykel- och gångbanor.

Min personliga uppfattning är att det är näst intill hopplöst att kunna få något annat än möjligtvis en sänkt hastighet (som bara invaggar en i falsk trygghet) längs vägen. Allt det övriga är sannolikt för dyrt och kommer fastna i den svenska myndighetsbyråkratins kvarnar. Vi bara väntar på nästa allvarliga olycka.

Någon som kanske har några tips om hur man kan påverka eller begära att ansvariga myndigheter och företrädare gör något åt saken?

comments powered by Disqus