Kraftig sladd i hög hastighet med besvärligt väglag med odubbade däck [bilder]

Det ymniga snöfallet under natten avtog inte och den ostliga vinden från Östersjön fortsatte att mata in snökanoner i skärgården även när jag klev in i bilen strax efter klockan sex i morse.
På föreningens småvägar bland sommarstugorna var det fortfarande oplogat, vi har precis bytt leverantör för vinterväghållningen så vi får se hur bra det kommer fungera.

Både ned för min första branta backe och ut på den stora landsvägen tog jag mig i alla fall.

Från oplogad till plo....tja...saltat i alla fall. Det var en av upptäcktena man gjorde när man flyttade ned till Stockholm på slutet av nittiotalet: här plogar man sällan, man saltar och hoppas att skiten (ja, för det blir skit) skall försvinna när bilarna kör runt.
På vägarna som slingrar sig genom skogen innan man kommer ut på motorvägen är det i alla fall snöbelagd väg och delvis lite sämre grepp.

Jag provar att pressa mina odubbade Hakkapeliitta R i accelerationen och lite lätt i kurvorna. Det känns ganska stabilt och greppvänligt. Har växlat fördelningslådan i 4x4 och det är bara ibland som antispinnen sätter in.

Väglaget

är

ganska besvärligt även för en som är van. Snö och snömodd på vägbanan, halt därunder, snöfall i luften, mörkt och en kruvig 70-väg.


De stora vattenansamlingarna som jag skrev om igår kväll har reducerats betydligt men en av dem är kvar och man får sakta ned för att passera. En ganska dålig bild här ovan men jag fick möte precis och det bländar bilden.

Så kommer då den stora överraskningen. Tryggad av det förhållandevis stabila greppet de första, nästan tio kilometrarna, provar jag att trycka till lite extra innan en annalkande T-korsning där en större väg ansluter. Det är här det händer. Hastigheten ligger förhållandevis hög med tanke på situationen, dryga 60 km/h färdas jag i. Korsningen ligger 3-400 meter längre fram och därinnan svänger vägen lite lätt i en s-kurva.
När jag så gasar på lite extra för att försöka provocera fram lite hjulspinn och samtidigt känna på hur bilen och däcken går när det svänger lite, blir det för mycket.
Genom åren van vid dubbade vinterhjul så kändes situationen inte extrem på något sätt men bilen kränger nu till på ett obehagligt sätt. Först åt ena hållet och sedan åt andra hållet då jag försöker häva sladden. Att få sladd i dryga 60 km/h i denna situation är inget man vill utsätta sig för så jag börjar för ett ögonblick fundera på varför jag gjort något sådant.

Den normala reaktionen är att man skall släppa gasen, kanske frikoppla och parera. Men nu sitter jag i en för tillfället fyrhjulsdriven bil och då är det andra principer som gäller: gasa! Om inte kraftigt så i alla fall lätt för att få alla hjulen att driva och komma ur sladden. Det kan vara viktigt att komma ihåg men än viktigare att lära sig när situationen, som nu, uppstår.
Jag skulle vilja säga att näst efter att överskatta situationer så är panikreaktioner den allvarligaste situationen man som nykter bilförare kan utsätta sig för i trafiken. Panikreaktion i detta fall hade varit att bromsa eller försöka få ned hastigheten på ett sådant sätt som man traditionellt hade gjort med en tvåhjulsdriven bil, alltså släppa helt.
Känslan var samma som när man på en stor, glashal parkering sladdar runt med ett par lite för dåliga däck. Kanske tur att man övat en del innan genom tiderna.

Det blev ingen dikeskörning men väl en påminnelse till mig själv, den stora förespråkaren av dubbade däck, om att när det är halt och snö, då kör vi dubbat. Och kör vi inte dubbat, då kör vi efter hur bra däcken presterar. Och vet vi inte hur bra däcken presterar, då lär vi oss hur bra däcken presterar.

Ärligt talat, även om detta inte var något vetenskapligt test, så var det inte vad jag förväntade mig av ett par helt nya däck. Jag är helt övertygad om att jag med ett par dubbade Hakkapeliitta 7 hade kört först, snabbast och Hakkapeliitta - obemärkt ur situationen.

Nu skall jag snart ut och sladda på en stor parkering och lära mig vad däcken presterar. Egentligen.

comments powered by Disqus