Körteknik för moddiga och isiga vägar

Först. Snabbast. Hakkapeliitta.

Nordiska vintervägar med omväxlande saltmodd och såphal is samt entreprenadiserad skötsel innebär stora utmaningar för alla med höga krav på både säkerhetsmarginal och framkomlighet. Men vad kan vi göra åt det vi själva råder över; vår bil och vår körteknik?

Bra däck är en grundförutsättning. De måste vara grovmönstrade och ha bra mycket mer än lagstadgade 3 mm mönsterdjup. Det mjuka gummit får inte styvna till hård bakelit-liknande plast ens vid sträng kyla. Däcken måste också ha rejält dubbutstick för att ge grepp även vid svår blixthalka i form av "svartis" där inte ens antisladdsystem hjälper.

Bilen ska självklart ha bilbälten, men helst också det i personskyddsperspektiv nästan lika effektiva elektroniska stabilitetssystemet mot sladd "ESP".

Fyrhjulsdrift ger bättre framkomlighet. 4WD kan också komma bra till pass när grannen behöver bogseras upp ur diket (stort tack än en gång Mats; se gårdagens inlägg Överplogat). Men fyrhjulsdrift fördyrar bilen rejält, både i inköp och i drivmedelskostnad. Fyrhjulsdrivna bilar är mer olycksdrabbade; det är oklart hur mycket detta beror på svårare körförhållanden (de som verkligen har anledning att köra jeep) respektive på att systemet vilseleder föraren i hur halt det egentligen är (de som kör Stadsjeep för att de inte duger till att köra vanlig bil?).

På Internet finns ganska många informativa artiklar om körteknik på sommarvägbana, framförallt på engelska. På svenska finns några korta underartiklar i Wikipedias artikel "fordonsdynamik", avsnittet körteknik. Noterar att utmärkta artikeln handbromssladd beskriver att knappen på handbromsspaken ska hållas intryckt under hela momentet; detta innebär att många moderna bilar med handbromsreglering via en instrumentbrädemonterad av/på knapp inte är lämpliga för avancerad bilkörning.

För körteknik på moddiga och isiga vintervägar finns betydligt mindre skrivet.

Nu fann jag en färsk artikel om vinterkörteknik på den utmärkta engelska sajten Driving Fast. Artikeln ger grundläggande tips, men det märks att den är just Engelsk. Dubbdäck ges minimalt utrymme och det däck som har världsrekord i hög hastighet på is - Nokian Hakkapeliitta 7 med 331.6 km/tim - är inte ens med på listan av testade däck. Tabellen över vägfriktion ger också en grym överskattning av vägfriktion på glansis; där anges så högt friktionstal som 0.18 medan Vecturas och VTIs mätningar visar på värden ned mot 0.05 och lägre. Bland det bästa i artikeln är stycket "Prevention is better than cure" samt underartikeln "Threshold braking" som beskriver hur man bromsar mer effektivt än med ABS, även på bilar med ABS.

På svenska finns bl a artikeln Tre körtips i halkan från vännen Lennart Strandberg, professor em i färdsäkerhet.

Ingen av de ovan nämnda artiklarna om vinterkörteknik tar tydligt upp en av mina starkaste erfarenheter, nämligen hur man kan och bör prioritera den tillgängliga vägfriktionen mellan drivning, bromsning och styrning. I vissa lägen, ofta "i sista stund", kan det vara avgörande att inte bara frikoppla utan faktiskt även släppa bromsen för att ge styrningen maximal friktion. Här spelar det självklart stor roll vilka egenskaper bilen har, t ex ABS (som alltså kan ge betydligt längre bromssträcka än "Threshold braking"; en bromsteknik som funkar även på bilar med ABS) ESP samt om bilen är fram-, bakhjuls- eller fyrhjulsdriven.

Bra körteknik på vinterväg är inte bara viktigt, utan alltså även svårt att beskriva. Jag ser fram mot att få fatt på och läsa fler artiklar om körteknik på vinterväg. Kanske du har lästips att ge?

Ännu viktigare än att läsa om körteknik är att öva körteknik. För att få ta körkort på personbil är det ett krav att ha genomgått körträning på halkbana. Tyvärr gäller inte detsamma för att få ta körkort för tung lastbil och buss i Sverige; sjukt eller hur?

Halkkörning är en färdighet som behöver underhållas. Därför är det klokt att regelbundet repetera grundläggande manövrering. I synnerhet när du byter bil, så du lär känna den nya bilens styr- och bromsegenskaper på halt underlag.

Att vintertid köra "okända" hyrbilar vill jag bestämt avråda från. Anställda vid statliga myndigheter och affärsverk så som Trafikverket, Transportstyrelsen och Vectura anmodas genom resepolicies köra hyrbil framför egen bil. Hyrbilen har i vissa fall antagligen lite bättre krockskydd än den egna bilen. Men hur intrimmad är föraren på den okända bilen? Har föraren ens öppnat instruktionsboken (sällan mindre än 250 sidor tjock)? Det finns mycket goda skäl till varför stridpiloter inte får byta flygplantyp utan flera månader lång typinflygning för att lära känna farkostens egenskaper. En stor norsk studie av olyckor på MC visade att ovana vid det aktuella fordonet är en värre riskfaktor än både ung förare och hög motoreffekt. Den dag Trafikverket har låtit genomföra en studie av olycksfrekvens med hyrbil vs egen modern bil kommer det bli en blixtsnabb revidering av resepolicyn, det är min djupa övertygelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Flera av Statoils hyrbilar har varit inblandade i olyckor på sträckan E4 Söderhamn - Enånger. Foto: Daniel Sjöholm, www.larm-soderhamn.se

Prevention is better than cure. Det är t ex bättre att förebygga sladd än att vara duktig i att häva sladd (vilket även den bäste rallyförare misslyckas med emellanåt). Två utmärkta sätt att förebygga sladd är att starta resan i god tid, samt att inte köra mot en stressframkallande "deadline" för ankomst hos t ex släkt eller vänner.

Kör med insidan,

Johan

comments powered by Disqus