Kaffemuggen i knät efter 500 km - då är man framme i Sollefteå

Hoppsan! Där hoppade kaffemuggen ur mugghållaren. Tur den var urdrucken redan för ett par timmar sedan. Sätter tillbaks den i mugghållaren. Någon minut senare; Hoppsan igen!? Konstigt, muggen har ju tidigare suttit nere i hållaren i närmare 500 km. Jamenvisst, vi har ju kommit upp till Sollefteå kommun och passerat Långsele. Samma sak hände ifjol, på samma sträcka Flovägen vid Helge Westmans gård. Detta är min barndoms tassemarker.

Kommer ihåg n'Nisses kamp för att få landsvägen belagd. Efter att tidningen tog foto när Nisse satte potatis med pärgräven i vägbanan bestämde Vägverket att rusta upp Flovägen och lägga på oljegrus. Innan vägen förbättrades brukade jag och syrran "jumpa tjälskott" under tjällossningen. Vi gick längs vägen och spanade in platser där vägytan såg vattenmättad ut; där testade vi att hoppa på vägen. På de sämsta ställena kunde man få vägen att gunga uppåt en decimeter. På Youtube ligger en video "Elin och Engla jumpar tjälskott". Den är från en byväg i Dalarna. Där gungar vägen bara några centimeter, tack vare att den skyddas av en beläggning.

Hursomhelst, när muggen hoppar ur mugghållaren då vet jag att vi är framme i Sollefteå. Bullret i bilen är kraftigt. Det är inte däckens fel, då det var tyst så länge vägen var ok. Orsaken till bullret är den tvättbräda som uppstått i den tjocka isbarken ovanpå vägbeläggningen. Det är lätt att inse hur detta skakande sliter på bilens styrleder, dämpare osv. Förr hyvlades tvättbrädemönstret bort med väghyvel. Nuförtiden får det leva kvar månadsvis, då Trafikberket inte ställt krav på vägentreprenörerna att hyvla bort skiten. För oss trafikanter finns inget att göra, förutom att boka tid för framvagnsrenovering. Ser redan fram mot att åka söderut igen.

Gott Nytt År och kör med insidan,
Johan

comments powered by Disqus