En berättelse från Irak [bilder]

Detta inlägg blir förhoppningsvis lite annorlunda än de senaste gånger jag beklagat mig om min misslyckade båtupptagning.


Jag har i dagarna nämligen lämnat hem, hus, familj, en klassisk svensk sommar och bilen hemma för ett brådskande uppdrag i Irak.

Då jag sedan många år tillbaka haft olika utlandsuppdrag, bland annat för FN och EU genom den svenska myndigheten Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har jag nu återigen åkt i väg på ett sådant.
Denna gång har jag blivit tillfrågad att, tillsammans med några andra kollegor, bygga upp en samverkans- och operationscentral för FN:s koordineringsorgan, OCHA.
FN skickar regelbundet begäran till MSB som svarar med att skicka ut personal och denna gång var det jag som blev inringd. Efter att ha fått hela 1,5 timmars betänketid, tackade jag ja och ett par dagar senare står jag nu nere i ökendammet och svalkar mig i 47-gradig skugga.
Som många känner till så har den islamiska jihadistgruppen som tidigare kallade sig för ISIS men numer bara IS utropat delar av regionen till kalifat och de har gått hårt fram med strider och det drabbar som vanligt civilbefolkningen. Just nu finns många människor på flykt här i Irak, både från inbördeskriget i Syrien och delar av Irak. Det gör att FN spelar en viktig roll att omhänderta dessa människor på ett bra sätt.

Vårt uppdrag här består i att snabbt bygga upp ett kontor och en operationscentral på ett FN-kontor så att personalen kan jobba här under en längre tid.

Den del av Irak som jag befinner mig är Kurdistan och den skiljer sig väldigt mycket från övriga delar av Irak. Jag var i Bagdad och jobbade precis efter att USA gick in i Irak och situationen var då förstås annorlunda på många sätt. Det är för övrigt en annan historia som jag berättat på ett annat ställe.

Men om jag nu skall jämföra med idag så är Erbil en betydligt modernare del av Irak. Många är välmående och kaoset i Bagdad och övriga landet ser man inte så mycket av utan man tänker mest på alla förhållandevis nya bilar, shoppinggallerior och hus som man ser.
Trafiken är bara måttlig, i alla fall på dagarna men det beror på en kombination av bränsleransonering (i ett av världens oljerikaste länder!), extrem hetta och ramadan.
Kvälls- och nattetid ökar den betydligt.

Genom åren har jag jobbat i många länder som betraktas som farliga eller till och med extrem farliga. Irak är ett av dem men faktum är att det farligaste nästan undantagslöst är trafiken. Någonstans runt 500 dör årligen i den svenska trafiken. Det är få länder där mer än 500 människor per år dör av självmordsbombare.

Vi har själva hyrt en bil med chaufför, dels för att kunna ha tillgång till bil hela tiden men också för att ha någon som direkt hittar till de ställen vi behöver åka för att handla det vi hela tiden måste införskaffa. Vi har även tillgång till bilar genom FN men här blir byråkratin och reglerna ibland så krångliga att det blir lättare att ta några genvägar till exempel genom en egen privatchaufför. Dessutom är många av FN-fordonen kraftigt bepansrade och det gör det komplicerat att framföra ett mycket tungt fordon innerstaden.


Bilen vi nu har är i alla fall en av många nästan likadana bilar som rullar runt i denna delen av landet: en vit Toyota pick up. Det passar oss bra men visst kunde man önska sig lite mer av säkerheten, bilbälten i baksätet är det lite si och så med och de 15" hjul som bilen rullar på är rejält använda och jag vet inte om det beror på kvalitén på gummit eller temperaturen på asfalten i ökenhettan som gör att varje liten kurvtagning tjuter som i Hollywood.
Men med tanke på hur lätt många bilister här tar på trafiksäkerheten, trots att man har goda förutsättningar med nya bilar med moderna säkerhetssystem, så äker vi ändå väldigt säkert.


Ett slående exempel är alla småbarn som aldrig sitter fastspända utan hoppar runt i kupén, klängandes ut genom fönstret eller till och med bak på flaket.
Men å andra sidan, förr i tiden, så sent som när jag själv var liten, var säkerhetstänkandet här hemma på sama nivå. Vi åkte utan bilbarnstolar, kanske knappt fastspända och som spädbarn bara liggandes i en barnvagnsinsats i baksätet.
Och det blev ju folk av oss också, trots detta.

comments powered by Disqus