Bilder och berättelsen från Vianor

Efter att så ha gjort mitt val av däck så var det nu dags att få på dessa med hjälp av Vianor i Bromma.

Lastade upp de befintliga vinterhjulen på flaket dagen innan och tog mig dit direkt efter jobbet. Grabbarna (ja det var mest grabbar, med undantag för en tjej i kundmottagningen) började snabbt jobba och då den värsta däcksruschen verkade vara över för denna säsong så var det hela tiden minst två, tidvis även tre som alla hjälpte till att serva bilen.

Det är verkligen uppenbart hur mjuka däcken är. Det blir särskilt tydligt inne i verkstadsvärmen. Trycker man på gummimönstret på däcken så märker man hur mycket de sviktar. Normalt kör jag på 17 tums hjul men eftersom mina fälgar var för 16 tum så blev det så nu. Själva dimensionen blir ju i praktiken samma. Man kan egentligen köra upp till 20 tum på min bil men det blir både väl stort och dessutom ganska dyrt.

Detta tillsammans med alla lameller som ligger i mönstret så är det sannolikt så att det är det som är hemligheten med vintergreppet men också det som skall kompensera för den uteblivna dubben.

Av med de gamla däcken från fälgarna, på med de nya Hakkapeliitta R på fälgarna, balansera in dem, bort med sommarhjulen på L200:an, på med vinterhjulen.

Allt gick mycket snabbt och smidigt hos Vianor men inför det högtidliga tillfället skulle jag kanske passat på att tvätta bilen, ber om ursäkt för det. Det hela var i alla fall över på bra mindre än en timme och då hade vi också lyckats packa in fyra hjul och fyra däck i bilen.

Måhända var jag inte först att få på mina vinterdäck i år men hjulskiftet var i alla fall snabbast och det var

definitivt Hakkapeliitta!

Då jag snart, tack vare de förvånansvärt korta köerna denna eftermiddag, kommit upp på Essingeleden och sedan motorväg 222 mot Värmdö blev den första uppgiften att försöka sammanfatta något om ljudnivån. Det här är nog det svåraste momentet tycker jag, det är lätt att man påverkas av många olika faktorer när man inte gör någon riktig ljudmätning med instrument. Möjligen att jag inbillar mig att de går lite tystare än mina sommardäck. Mot de gamla dubbade vinterdäcken är det svårt att avgöra, de har jag ju inte kört på en hel vinter. Det borde ju rimligen också vara så, däcken är mjuka som ett par lurviga, rullande öronmuffar, så högre ljudnivå är det definitivt inte inne i kupén.

Första intrycket


På stormarknadsparkeringen blir det dags att prova lite greppegenskaper. Erfarenhetsmässigt vet jag att min bli har ganska lätt att tappa greppet på bakhjulen när man växlat fördelningslådan i 2wd. 455nm vrid och över 200 hk som skall ned i backen gör att den förhållandevis lätta och olastade bakvagnen ofta slirar lös och antispinnlampan börjar lysa. Asfalten är denna tidiga kväll fläckvis endast lite lätt gnistrande, utan att det för den skull ligger någon anmärkningsvärd halka och när jag trycker till på gasen i 20-30 km/h så river det lös ganska lätt. Det märks dock att det är ett kontrollerat grepp.

Jag trycker till på samma sätt i en skarp 120 graderskorsning lite senare i c:a 40 km/h och då släpper det rejält men då det inte är någon direkt frost eller väta på marken så blir det istället en riktig ”tjutare” mot asfalten. Och det märks tydligt att det är både kraft i motorn såväl som grepp i däcken.

De första intrycket efter några mycket snabba tester kan jag nog konstatera att jag med mina Hakka R kör runt på däck som, vid rådande väglag, är märkbart bättre grepp i än mina original allrounddäck från Michelin som följde med bilen vid köpet. Fortsättning följer förstås.

comments powered by Disqus